Har har ni natt att gladjas at era javlar!

Langt ifran allt vad sno, slask och SL-forseningar heter sa avundas ni 4 grabbar som befinner sig i ett av varldens coolaste lander med sol, bad och brudar. Gor inte det, for det stammer inte...

Sen vi lamnade Byron Bay for tva veckor sedan bestamde sig vadergudarna i Oceanien for att gora livet surt for Rotan 4 genom att paborja regnperioden minst en manad for tidigt. Surfers Paradise bjod pa glimtar av sol, men enda dagen pa stranden agnades at lopning, armhavningar och situps for att latta nagra otranade samveten (Marcus var hemma och "vilade ogonen"). Darefter vidare till Noosa, var hjalte Joshs hemort. Det regnade 45/48 timmar, resten kan inte beskrivas som regn, luften var blot och hade vi kunnat hade vi bytt lungor mot hjalar. Vidare till Hervey Bay, i vantan pa utflykten till paradison Fraser Island, for tva dygn av Noosa-vader. Val pa Fraser valde vadergudarna att leka lite med oss. Stralande sol i 10 minuter forbyttes mot Monsunregn, for att sedan bjuda pa 5 minuter uppehall foljt av tva timmars irriterande smaskurar. Javla skitskrap!

Men, okej, lite regn har aldrig skadat nagon tanker ni. Vi ar anda pa semester och skapar dagliga minnen i goda vanners lag och moter nya harliga manniskor som vi kommer kunna resa tillsammans med, kanske traffa nagra sota tjejer att segla tillsammans med i Whitsundays, Marcus kanske kan fa chansen att charma nagon med sina egenskrivna latar framfor en lagereld, kanske lite skont balkonghang pa forfesterna, kanske atminstone nagon halvsot tjej med en defekt i form av ett ben eller bara ben och ni tanker att lite regn kan man sta ut med, for de har i alla fall gott sallskap, men tank INTE det, det stammer inte...

Fram till dags dato har vi inte mott en enda trevlig, halvsot tjej som annu inte blivit brannskadad i ansiktet eller misshandlad med en yxa. Nar vi val gjort det sa har de antingen....
a. haft pojkvan (eller ljugit om att de haft det)
b. haft ont i huvudet/varit tvugna att ga upp tidigt nasta morgon (eller ljugit om det)
c. hoppat ner fran trappor for att undvika oss (men vagrat komma ihag det)

Det vanligaste ar dock att de ar fran tyskland och pratar som Adolf Hitler och ser ut som Josef Goebbels, alternativt att de ar fran Storbrittanien och ser ut som britter. Vi har tittat klart mer pa tyskorna...

Men vafan, tjejer kan man ju leva utan, ni har ju i alla fall ett jakla skont vintervader!, tanker ni. Och, ja vi har fatt rapporter om att Sverige fortfarande ar ett land som Gud har glomt bort, men han snoozade fan nagon gang for mycket dagen han skulle ge Australien vader ocksa. Nar solen val ar framme ar Rotan Four snabbare pa att ta av sig trojorna an vad Simon Thyllander ar efter en fotbollsmatch. Sa kanske kommer vi hem med en hyfsat jamn rod branna anda.

Lite roligt har vi alla fall haft:
- Johan har fatt ett nytt smeknamn - Gargamel, efter en bild som aldrig far komma upp pa internet.
- Var guide pa Fraser sag ut som Ricky Gervais. Det var en kvinna.
- Vi hade sandkrig pa Whitsundays. Allt var jamnt innan Kalle, Johan och Matte valde att alliera sig och ga pa tjockisen Marcus som fick ge sig.
- Anna har traffat en kvinnlig kompis.

Resans bittraste inlagg ska nu avslutas och bitterheten beror mest pa att Mattias slutade sist i dagens plump och att han ocksa fick veta att Zlatan gick mallos av planen fran senaste matchen. Nu ska vi till Cairns, dar vaderprognosen for de narmaste dagarna ar: regn kraftigt regn och hagel. Fuck You world!

Här har ni något litet i alla fall, ni svältfödda!

Silencio stampa är över för Rotan Four, dags att ta bladet från munnen och berätta lite vad vi haft för oss den senaste tiden.

Anledningen till vår tystnad är egentligen två; antingen har vi gjort saker som vi inte är särskilt stolta över, typ olagliga eller moraliskt oförsvarbara, eller så har vi gjort saker som är otroligt tråkiga att läsa om, typ åka buss, haft VM i vänta på Marcus eller tittat ut på regnet. Däremellan har det dock hänt saker som ni trogna läsare av denna blogg gärna får ta del av. Så spänn fast säkerhetsbältet - nu kör vi!

- Johan har hittat en ny bästa vän och han heter Rocky och är tecknad. Man kan tycka att det ligger något patetiskt i att åka världen runt och sen förlora sig i en tecknad hund. Och det är det nog också.

- Marcus har slutat att sova 18 timmar om dygnet, bara för att istället spela CM under samma tidsrymd. Han har hittils fått sparken av två olika klubbar, men ger sig inte för det. Lycka till MacCoach!

- Mattias har under tre veckor lyckas sova med kläder och skor i 95% av fallen. Anledningen är att han känner sig jäkligt cool och "free-minded". Helt klart coolast i gänget.

- Nämnde Mattias har också startat en alternativ karriär när hans journalist/författar/gitarrspelar/korpenproffsdrömmar kraschat; facebookdetektiv. Har spenderat senaste 48 timmarna med att hitta en person på facebook. Och lyckades!

- Vi har skitit helt sonika i att surfa mer på resan för att inte ösa mer vatten på hans surfkvarn. Det räcker med att han är bäst på allt annat.

Veckans...
...fråga: "Was it sunny in Thailand?" Mattias till en snygg holländska. Svaret lät inte vänta på sig: "Of Course - its always sunny in Thailand!" Förlåt.
...felval: Marcus beslut att ta bönor till frukost medan resten av gruppen tog pannkakor. Till och med servitrisen skrattade åt Marcus.
...Harrison: Alla förutom Johan. Den nya regeln om att fem plump i rad innebär en date med Harrison har skapat nervositet i gruppen. Unge Kortspelande är den enda som lyckas hålla nerverna intakt. En mob i Marcus, Kalle och Matte förbereder nu Harrisons alldeles för sena död. Johan håller honom gömd.
...är-ni-här-ni-med-fan-vad...kul...: Killarna vi har försökt skaka av oss sen Sydney lyckas hitta oss både i Byron och i Surfers Paradise. Hoppas att de gick på lögnen om att vi ska till Estland i decmeber.
...låt: For me - Formidable. Både Johan och MacLove lyckades kära ner sig i en fransyska och bedyrade denna kärlek med att sjunga denna låt från filmen Seven Pounds med Will Smith. Fransyskan, med sagonamnet Florence, sket i Marcus och sa "Jag älskar dig!" till Johan. På svenska. Utan pistolhot. 1-0 till Hedman.

Imorn ska vi ut till Fraser Island vilket ser ut som paradiset på jorden på alla bilder. Regnar det då så kommer vi ändå ljuga och säga att solen sken hela tiden, för ni ska fan inte få gotta er i våra misslyckanden!

So long vänner!

P.S. Elsas Mode motsvarar alla förväntningar i dålig litteratur. I det senaste kapitlet (som hette Bakis Punkt Nu) fick Elsa värsta ångesten efter att ha fyllebloggat om en fest, där hon festade med Hugo Cronstedt, stans hetaste singel. Problemet är att hon INTE GJORDE DET!!! Fatta paniken!! Och när hon skulle radera inlägget så krånglade datorn! Elsa börjar gråta och jag som läser gråter även jag, fast i ett annat syfte. Mer om Elsa "Supergirl" Gustafsson och hennes galna äventyr kommer på bloggen under resan. Tyvärr.

Nu ska du dö din jävel!

Han kom som ett yrväder, Harrison Ford. Men underbart är kort och efter blott en vecka har han redan satt sin sista potatis. Farväl, Harrison!

Vår vän Fredrik Baldo Lundblad påminde oss häromdagen om att ställningen i tävlingen varit lite svår att följa. Detta faktum har två förklaringar. Den ena är att bloggare 1, Unge Förnedrade, underpresterat så in i helvete och således inte vill skriva om tävlingen. Den andra är att Bloggare 2, Matti, gör slarvsylta av motståndet men ogärna vill framhäva sig själv på bloggen, ödmjuk som vi vet att han är. Hur som helst, tävlingens fokus har under en senaste veckan handlat om allt annat än att vinna, det har handlat om att INTE komma sist.

Vår numera begravde vän Sliren Siren, var till en början tänkt som ett hårt straff för den som kom sist i de tävlingar som driver den här resan framåt. Det skulle dock visa sig att Siren kom att göra mer nytta än skada, hon var en isbrytare och en glädjespridare i samma person. Visst, ingen ville ha henne på sig - hon var klängig som fan och man fick skämmas för henne mången gång. Men mitt i detta lilla hat, så fanns det alltid mycket kärlek och värme. Hon var lite som en efterhängsen beundrarinna som man nekat för ofta utan att hon fattat vinken. Det är först när uppmärksamheten försvunnit som man förstått att man trivts med den...

Med Harrison Ford är det dock annorlunda; inför honom är det bara hat som gäller. Att gå ut med Harrison är som att gå ut med en ouppskattad arbetskollega eller klasskamrat för att vara snäll, men som svarar med att vara en riktig skitstövel (man skulle kunna döpa om honom till Owe Sundberg från solsidan). Varje sekund man umgås med honom måste man kväva en impuls att riva sönder honom i småbitar. Ett sådant förhållande är såklart inte hållbart i längden och det har knappt velats tävla i veckan. Det var därför som vi igår bestämde oss för att göra slut på Harrison - en gång för alla. Det slöts en hederspakt där det bestämdes att när alla i Rotan Four har tvingats bära honom under en pinsam tid på dygnet så är hans tid all och han kommer efter det inte få gå ut med oss längre.

Inför dagens tävling som Marcus höll, hade alla förutom Kalle hamnat sist i en tävling under Harrisons era, och därmed också fått stifta bekantskap med denna djävulstingest på alldeles för nära håll. Det skulle alltså krävas att Kalle skulle komma sist för att få ett slut på denna fruktansvärda era. Och Gud hörde bön. Trots att tävlingen var som vigd åt Kalles fysik (simtävling, kombinerat med löpning), tröt orken för Kalle och han hamnade sist efter Matti och vinnaren Unge Trötte. Alla var dämed glada åt att Harrison skulle göra sin sista kväll med oss. Skrattar bäst som skrattar sist din jävel!


Apropå tävlingen så är ställningen efter 28 deltävlingar följande:

Mattias 50 p
Marcus 40 p
Kalle 39 p
Johan 36 p

För Markus och Kalle har de senaste tävlingarna tagit enormt lång tid att klura ut. Visst, Harrison har viss skuld till detta, men kanske börjar dessa mindre kreativa hjärnor att få slut på idéer. Å deras vägnar efterlyser vi därför tips på grenar som ni vill se oss kriga i. Gärna någon öppen gren, att se vem som kan nicka en fotboll flest gånger är inte så spännande mot Unge Bolltrollande...

Imorgon lämnar vi Byron bay och rör oss uppåt Surfers paradise. En relativt onödig upplysning för er läsare. Vi är i Australien, har inte sett ett moln på 5 dagar och irriterar oss på betydligt roligare saker än snöslask och SL - var vi lapar sol skiter ni förmodligen i... och vi skiter i er! Puss och kram

Segertåget har rullat igång!

Många tror kanske att syftet med denna resa är att vi ska supa oss fulla och uppleva en massa spännande äventyr på andra sidan jordklotet medan snön yr ner över er stackars satar hemma i Sverige. Inget kunde vara mer fel. Vi är här i ett, och endast ett, syfte - vi ska vinna beachfotbollsturneringar.

Efter ganska precis två veckor av hårt tränande för RotanFour, där fokus lagts på teambuilding och balans (surfningen), var det i onsdags dags för det första stora eldprovet för det nykomponerade fotbollslaget. Under tisdagen spelades en förmatch mellan 89:orna Kalle Gnäll och Mackeeper och de rutinerade gamla rävarna Mats och Unge Gamle. En match där gammal visade att de var äldst och segern för Mats och Johan var aldrig hotad. 5-4 i golden goal slutade matchen.

Vi kände oss väl förberedda inför beachfotbollsturneringen som arrangerades av nattklubben Cheeky Monkey, där ledarna för turneringen var två Beavis & Butthead-kopior som levde för att dricka öl och kanske ta en cigg då och då. Vi vet inte hur de hade erhållit värdskapet i denna prestigefyllda turnering, men valde ändå att ställa upp under parollen "Ett pris är ju ett pris". Innan dess var vi dock tvungna att hitta en femte lagmedlem, en målskytt, med fart och finess, men som samtidigt är villig att offra sig för lagets bästa. Fredrik "Baldo"Lundblad kändes som ett givet alternativ, men på grund av kontraktsproblem kunde vi inte flyga ner honom från Sverige. Räddningen var dock närmare än vi kunde ana, vi hade ju en spelare med alla önskvärda kvaliteér i vårt rum, nämligen Anna. Laget var komplettoch döptes till Rotan Five, ett vinnande koncept skulle det visa sig.

Turneringen, som fick ses lite som en Confederations Cup - ett för-VM, inför huvudturneringen i Thailand runt jul, spelades i gruppspelsform där alla fem lagen mötte varandra och där turneringen slutade med en final mellan de två lag som tagit flest poäng. Vi märkte ganska snabbt att endast ett lag kunde hota vår på förhand säkra seger - svensklaget Helsingborgs IF med Patric "Långås" Andersson-kopian som främsta vapen. Innan mötet med vår främsta rival hade vi redan hunnit pulvrisera två andra motståndare med ett vägvinnande anfallsspel som gick ut på att MacHangover kastade långa utkast på Unge Långe på topp som sedan kombinerade med de flygande kantspringarna Kalle och Anna. Kombinerade är dock kanske att ta i. Sanden var så djup och planen så liten att det kappt gick att passa bollen mellan varandra. Nej, här handlade det om att sparka och springa. Tur då att vi hade Mister Sparka och Spring där bak i Mattias Åsén. Seriefinalen mot Helsingborgarna blev inte så spännande som publiken hade väntat sig. Vi var för överlägsna och det som höll publiken kvar (två toplessbrudar som solafde längre bort) var den interna kamp mot bakfyllan som målvakt Marcus hade före, under och efter varje match. MacFighter vann dock alla dessa interna strider och visade sig vara så pålitlig som vi hoppats på. Efter fyra säkra segrar i gruppspelet hade Rotan Five kvalificerat sig till final - där väntade Helsingborg.

Rotan Five var storfavoriter, men knappast publikfavoriter efter sitt cyniska spel och sitt kompromislösa, tuffa närkampspel (även mot tjejerna), men sket fullständigt i att ändra sitt spelsystem. En titel skulle ju bärgas. Finalen började dock på sämsta tänkbara vis då Helsingborg tog ledningen på ett alldeles för enkelt sätt. Yikes! Efter målet började Kalle Gnäll och Unge Stressade att skjuta så fort bollen kom över planhalvan, lite med tanke på att arrangörerna valde att besvara frågan "hur lång tid är det kvar?", med "Vi spelar tills vi känner oss nöjda". Då, som en blixt från klar himmel kom backklippan Mattias springandes fri mot målet, skjuter på Långås som stod i mål denna final, och kan se bollen studsa på en Helsingborgsback för att sedan flyga in i mål. Det var kvitterat och vi kunde andas ut och förbereda oss inför den stundande Sudden Death. En Sudden som inte blev långvarig då Unge Dribblande krånglade sig igenom motståndarförsvaret innan han rullade in segermålet. Glädjen blev enorm med Veven som följd. "Kanske det viktigaste målet i min karriär", förklarade matchjälten efter matchen. Rotan Fives första titel på denna utlandstour var bärgad och priset på 100 dollar öl utnyttjades med glädje under kvällen.

Lite annat som ni missar genom att vara hemma i kylan: - Mattias klunsform har helt plötsligt gjort en helomvänding och nu förlorar grabben inte en kluns, medan den normalt så tursamme Johan fått göra flera pinsamma grejer på rad. Vafan! - Den stundande litteraturen som läses i Rotan Four är pinsam. Kalle kan inte läsa och försöker knappt, Unge Dumme läser som bekant Elsas mode under pistolhot och på toppen av det så läser MacRead Michael Nykvists debutroman "När barnet lagt sig", vilket givetvis inte är okej. "Den är sämst!" har Marcus förkunnat under svaga stunder på dagen. - Harrison Ford ligger för närvarande och förbereder sig för en välbehövlig tvätt efter sin senaste utgång. Han såg förjävlig ut och luktade efter kvällen spya och har nu fått vila två kvällar i väntan på bättring. Diskussioner om att gräva upp Siren har förts i gruppen. - Mattias har hittat något att hata i de fruktansvärt äckliga Sausage Rolls som går att köpa för 3.20 dollar sent på natten. Två gånger har han tvingats köpa denna fruktansvärda helvetesrulle (han förlorade klunsen) och varit nära på att spy båda gångerna. Unge Okräsne åt gladeligen upp skiten istället.

Det är när jag skriver 27 grader i skuggan, 25 i vattnet. En öl kostar tio kronor under happy Hour och ett gäng svenska tjejer checkade just in på vårt hostel. Är det inte en grymoch orättvis värld vi lever i? Badar vi lite tycker jag!

Sliren är död - länge leve Harrison Ford!

Det är sjukt egentligen. Ena dagen så finns hon bland oss i varje klunk öl vi tar. Nästa så ligger hon under sanden långt bort från våra äventyr. Äventyr som hon varit en så stor del av under den här resan. Jag pratar såklart om Sliren Siren, denna fula, men ändå så vackra kvinna som givit fler livstecken än vad Marcus gjort. En blandning av ovarsamhet, festande och Marcus tjocka underarmar gjorde dock att Sirens tid hos oss inte blev så långvarig som vi hade hoppats. Igår tog vi officiellt adjö till henne.

Det skulle ligga en video på begravningen här, men eftersom datorn eller det trådlösa internet som vi köper på vårt hostel är så segt så får ni nöja er med att jag återberättar detta i ord. Det var en stillsam begravning med Sirens närmaste, det vill säga Rotan Four. Anna tyckte att det var för jobbigt att vara med och valde att ta en promenad istället. MacPreast höll ett fint tal där han citerade Gefle Dagblads recension till Sofi Fahrmans "roman" Elsas mode. "Det har varit en total gulit divine pleasure att ha dig med på vår resa Siren", sa Marcus medan vi andra hade svårt att hålla tillbaka tårarna på stranden. Vi avslutade med att sjunga sången från Remember the Titans - "Nananana, Nananana, hey-hey-hey, Goodbye!". Det kändes fint. Det kändes värdigt.



Men efter regn kommer jordskred, vi har hittat ett nytt straff att ha på sig om man råkar hamna sist i en av tävlingarna. Och den är inte nådig! Vi har döpt honom till Harrison Ford, efter Mattias slående likhet med den mediokra Holywoodkändisen från filmen "Sex dagar och sju nätter" när skjortan var på honom. Vi kan lova att Harrison Fords entré till gänget kommer att öka kämparglöden med ganska många procent. Och vi önskar honom redan ur livet.

Alla älskar Josh

Tiden går fort när man har roligt, och då hinner man inte alltid blogga. Helgens "Silencio Stampa" från Rotan Four har berott på att vi har varit på Surf Camp där vi bekantat oss med Steve Irvins överman, boxande kängurur och imbillska Drop-Bears. Och såklart - Josh!

Existerar "kärlek vid första ögonkastet"? Innan helgen skulle jag nog vara tveksam. Men efter att Josh Bolton klivit in i våra liv med sitt kritvita leende, sin vältränade kropp och sin charmiga ödmjukhet råder det inte längre några tvivel. Rotan Four är kära.

Josh är så nära en superhjälte världen kan komma, han är hårdare än Batman, snyggare än Stålmannen och besitter samma ödmjukhet som alla påhittade superhjältar åtrår. Rotan Fours kärlekskranka medlemmar (plus Anna som numera är fast bosatt i vår grupp) betedde sig som fnittriga mellanstadietjejer i Joshs närhet och fick alltid ett leende eller något uppmuntrande ord under Surflektionerna eller kring lägerelden på kvällen. Vi diskuterade i bilen upp till lägret om Josh var brandman eller polis. Vi hade fel. Han var militär i Afghanistan. Stackars den taliban som försöker sig på något på honom.

För att illustrera Joshs superförmågor så väljer vi att ta ett axplock från helgen.
- När Marcus för en gångs skull red på en stor våg gjorde han det med full fart mot Josh som stod rätt i Marcus Surfsektor. I sin inkompetens att svänga en bräda, trodde Marcus att hans öde hade kommit, det var han som skulle döda sin idol. Troligt, Josh bara dök under Marcus och hans bräda och reste på sig med sitt oklanderliga leende och hjälpte Marcus på fötter igen.
- När Anna hade händerna fulla och hade glömt sina skor på stranden efter en surflektion sprang Josh tillbaka och hämtade dem till en gråtande Anna. "No worries, Anna!" sa vår superhjälte medan Rotan Fours medlemmars beundrande blickar sökte sig till Josh.
- Ingen superhjälte utan en svaghet. Stålmannen har kryptoniten, Spindelmannen har sin svartsjuka och Batman har Robin. Josh däremot är felfri. Vi gav honom en gitarr, en amerikansk fotboll och en surfbräda, men Josh visade sig vara bättre än oss på allt.

Annat från helgen innan batterierna tar slut på den bärbara datorn.
- Marcus lyckligaste stund i livet var när Josh sa "You catch that wave perfect man!". Det leendet på marcus var det bredaste bloggredaktionen sett under resan.
- Mattias fortsätter att förlora alla klunsar, det börjar bli helt sjukt hur mycket makt traditionen har. Johan förlorar aldrifg och har inte behövt lyfta ett finger under resan, medan Mattias åker på bajsmacka efter bajsmacka.
- Marcus drog ner mången applåd genom att spela "Kåtlåten", Marcus största hit. Den kommer att fortsätta spridas under resans gång.
- Surfingen gick precis som väntat för Rotan Fours medlemmar. Kalle lärde sig surfa på en kvart och ska ställa upp i VM senare i vår, Mattias gav sig fan på att bli bra och blev helt okej, Johan orkade inte lägga ner någon tid om han inte är bäst i världen direkt och Marcus klarade till slut attövervinna rädslan för vågorna och paddla ut med oss andra.
- Tävlingen har fått en ofrivillig paus eftersom Marcus har behövt 72 timmar på sig att klura ut någon tävling. Det verkar bli armhävningstävling, där Kalle är favorit till trepoängaren.
- Vi blev lovade att se kängurur under helgen och att de i princip skulle äta frukost med oss och läsa godnattsagor för oss, vilket inte riktigt stämde, men vi fick se flera stora bjässar på nära håll. Ofta kom tysken Jonathan och skrämde iväg dem lika snabbt som de dykt upp. Hur fan kan man vara så kaxig när man har förlorat två världskrig?
- Stingrockan som dödade Krokodilbrottaren Steve Irvin klarade inte av att övervinna Unge Tunge Johan Hedman, som skrattade faran i ansiktet och matade den stora besten. Naturen - Johan 0-1.

Nu är vi i Byron Bay och ska dansa på borden på Cheeky Monkey som alla andra backpackrs har gjort före oss.
Ikväll är det mexikanskt tema. Adios amigos!

"Var fan är Red Ruler?!"

På en resa som denna är det många smågrejer som behöver ordnas och göras. Tvätta, laga mat, diska, handla och andra dylika bestyr, som mamma ordnar hemma i Sverige. Då finns det olika sätt att lösa detta på - man kan dela upp arbetet lika, hjälpas åt alla tillsammans, turas om att göra det eller låta de olika resenärerna ta hand om varsitt område. Vi klunsar.

Under en veckas resande har det uppkommit en mängd situationer där klunsen har fått avgöra vem som fått göra vad eller vem som fått en fördel som exempelvis den bästa sängen i rummet. Man kan konstatera att det är allt annat än tur som ligger bakom denna ödesmättade lek. Unge Klunsvane har visat storform under hela resan och har sluppit disk, tvätt och matlagning samtliga dagar, något som han är ensam om i gänget. Kalle har visat sig vara lyckosam när det gäller sängplatsklunsar då han har vunnit denna kluns två av två gånger och ligger således i den största sängen i rummet. Marcus har blandat och gett, vilket tyvärr har gjort honom till kock två gånger med ödesdigra följder. Överlägset sämst på klunsen denna resa har vår käre Masten varit. Hans sensationellt dåliga klunsform måste vara något slags rekord. Inte nog med att han har fått vara med i kocklaget i nästan alla dagar, disken har fallit på hans lott varje gång och idag förlorade han tre klunsar i rad, vilket fick den unga Casanovan att nästan brista ut i gråt.

En liten touch på tävlingen är att samtliga resenärer har tillgång till en "zigenarkjol" (den tar allt) under resans gång, vilket bör sparas till ett väl uttänkt tillfälle då man inte har råd att förlora. Något sådant tillfälle har inte dykt upp ännu, men ändå har Unge Dumme och Mats förbrukat sina kjolar. Mats valde att änvända sin livlina igår då klunsen gällde att dansa bakom ett hånglande par, vilket tyder på brist på självförtroende, medan Unge Snåle vaskade sin kjol på en ganska billig i fika i veckan. Återstår att se om Karl Brutal och Mage Tårtensson har is i magen, eller om de också faller för den zigenska fresterskan.

Gårdagens stora evenemang i Australien var Melbourne Cup, ett hästlopp som kan liknas vid det svenska Elitloppet, men i galopp istället för trav. Hela landet stannar upp under några minuter, precis som Sverige gjorde under 70- och 80-talet när Ingemar Stenmark åkte slalom. Detta gick inte Rotan Four förbi. Loppet skulle ses på favorithaket Scruffy Murphys (jag kan ha stavat fel tidigare...) med en bira i handen och mat på tallriken klockan 15.00 då loppet skulle starta. Men först ville vi göra det lite mer spännande. Därför gick vi till ett spelombud för att tippa bort våra urt förvärvade pengar på hästar som vi inte ens hade sett springa. Vi bestämde att lägga en tia var på storfavoriten So you think, som enligt alla experter skulle jogga hem loppet. Baklänges. Sedan la vi även en tia på en egen häst som vi av någon dum anledning hade valt ut på förhand. Unge Tunge valde sitt eget nummer, 13, som sin häst med namnet Manighar. Ett namn som låter som om en mellanstadieelev i Sverige skulle kunna hittat på. Marcus valde den enda häst som valde att springa med tre ben, nämligen Red Ruler. Han hade högts odds av samtliga hästar och gavs ungefär lika stora chanser som en Ford Escort mot en Ferrari. Mattias och Kalle valde en annan taktik. Utöver att de satsade pengar på ett par hästar som på pappret utlovades hyfsad chans att kunna störa favoriten So you think, så hade deras spelmani tagit över och gjort att de satsade hundra dollar var på So you think. "Han är ju storfavorit för i helvete!", menade Mattias. "Han är en häst som skiter i om han vinner eller förlorar", kontrade Unge Pessimistiske.

När loppet väl satte igång hade vi spelat för mer än vad vi betalat boende för, men hade samtidigt chans att bli ekonomiskt oberoende under resten av resan. Särskilt om Red Ruler skulle lyckas halta sig i mål först, förutsatt att alla andra hästar lämnar återbud innan starten. Under loppets första metrar märkte vi att vårt stora hopp So you think inte hade sin bästa dag. Inklämd och förkyld sprang han inte som den världsstjärna han var, men var på upploppet med i tätklungan. Manighar syntes inte i bild och Red Ruler stod och betade någonstans långt borta. So you think tappade dock på slutet och slutade trea efter den otippade ryssen America och tvåan Malucky Day. Ridå för Rotan Four! Kalles häst Zipping kom på en hedrande fjärdeplats och Manighar lyckades knipa till sig en sjundeplats. Den som imponerade mest var dock Red Ruler, som hade varit nöjd med att endast komma i mål, som slutade på en mycket ansenlig nittondeplacering, vilket innebar att tre hästar var sämre än Tårtenssons hopp. Det gav lite ljus i mörkret.

Vi har nu bestämt oss för att bli lite snålare mot oss själva och inte vaska över 300 dollar på en på en sport som vi inte kan någonting om. Kändes som ett klokt beslut. Nu ska jag göra något äckligt med Marcus som ligger i sängen under och tar sin sedvanliga "när-som-helst-tupplur". Han snarkar givetvis.

So long Fuckers!

För dåliga för Side Bar!

The bottom is nådd! Side Bar, krogen som ligger I källaren på vårt hostel – krogen som skulle välkomna Kicki Danielsson med en falukorv i trosan -, nekade oss inträde ikväll med förklaringen ”I don´t hear a fucking word you say guys”. Istället blev det pizza och plump i en kvart innan Matte somnade mitt i spelet.

Just nu snarkar Marcus i sängen under. Eller snarkar och snarkar, han låter mer som om någon försöker strypa en hes kamel. När grabben är vaken låter han som Leif GW Persson, fast utan något intressant att komma med. Det regnar utanför fönstret,vilket det har gjort hela dagen, liksom igår. Vi har dock vägrat att bära något annat än kortbyxor och t-shirts, eftersom vi är i Australien och har semester. Under dagen har vi också lyckats besöka Scryffy Smurfs för tredje gången på fem dagar, ett ställe där bara Mackan trivs. Och det gör han för att vi andra inte trivs. Under middagen på detta gudsförgätna ställe lyckades vi ena om att Jockiboi i "Kungarna av Tylösand" förtjänar en plats på femtiokronorssedeln och att Kalle fortfarande inte kan vinna någon tävling som inte är helt hjärndöd.

Värst av allt på resan är dock hissen på vårt hostel. För det första är en av två hissar ur funktion,vilket beryder att de 600 gästerna måste dela på en hiss. I och med att vi bor på den sjätte våningen så är trapporna inte ett alternativ (det är fan ingen hälsoresa det här!) och allt glorifieras med att man mår som en mördad hamster varje gång hissen stannar eller startar. Unge Kräkvane väntas spy i hissen inom kort.

Detta är grymt roligt på resan så här långt:

- - Marcus har gått upp minst fem kilo.Han får inte på sig sin sjömansskorta och har förstört Siren. Börjar varje dag med citatet ”imorn ska jag fan börja banta”. Sen sätter han sig ner med en påse doritos.

- - Norrmannen Rasmus har försvunnit. Senast vi såg honom gick han hand i hand med en jänte i ett åskväder. Hoppas att de inte blev träffade och dog...

- - Anna kämpar sig kvar i vårt gäng trots att hon fått byta rum till ett med en utvcklingsstörd britt och två östtyskor. ”Once you go Rotan Four – You always beg for more”

- - Martin Kellermans Rocky är resans läsunderhållning så här långt. Efter Elsas mode såklart som briljerar i varje rad.

Nu ska jag sova, Australien laddar upp inför Melbourne Cup som går av stapeln imorn. Det är lite som svenska elitloppet, med hästar som springer i två minuter och den som springer snabbastfår en morot.Vi tänkte dock göra det lite merintressant och spela höga summor på varsin häst. Jag lägger en slant på nummer 13. Såg stark ut på värmningen. Var vi ska se den? Scryffy Smurf förstås.

Morgonlåten

Visst har vi haft roligt såhär långt på resan. Tävlingen går fortsatt enligt beräkningarna för undertecknad som efter 4 omgångar drygat ut ledningen, trots debaclet med klätterväggen. En av de starkast bidragande orsakerna är Unge Rolige som inte har slappnat av en sekund och vägrat missa ett enda tillfälle att få stå i centrum. Höjdpunkten för egen del var när Johan skulle visa gänget "morgonsången" som han fått lära sig som vikarie på Sofielundsskolan. Jag hade hört sången och sett rörelserna förut, skrattat högt och länge, men när det visar sig att min syster också kan låten brister det. Jag har svårt att förklara mitt oproportionerliga garv, men nånstans grundar det sig i att Johan Hedman i omanliga roller är så opassande att man skäms. Se och njut, en blivande klassiker.