Tack för oss!

There and back again

Sista inlägget på denna blogg kommer att skrivas med å, ä och ö. Bara en sån sak. Annars är det som Jerry Senfeld säger inför sista avsnittet av världens bästa serie som bär komikerns efternamn; "Det går inte att göra ett sista avsnitt som kommer att göra den här serien rättvisa, vad ska man hitta på när det oväntade är det väntade?". Så känns det att skriva det här inlägget. Ingen kunde i alla fall vänta sig att ödmjukheten skulle komma krypande i det sista inlägget. Och det gjorde det inte heller.

En fantastisk resa är nu fullbordad och tur är väl det. Hade vi stannat en timme till i Bangkok, som var vår slutdestination hade vi antagligen dött, antingen av stanken, eller av dödsstraff efter att antingen ha dödat en thailändare (Marcus var inte långt ifrån sista veckan) eller sagt något dumt om deras kung, som verkar vara den minst ödmjuka människan på jorden eftersom han måste finnas avbildad på varje tavla, sedel och almanacka som någonsin gjorts i landet. Dessutom värkte det lite i våra plånböcker. För att illustrera detta så hade Mattias, om han förde över sina 23 öre från sitt kapitalkonto till sitt personkonto, fått ihop en bath. En bath är mer än ingen bath...

Hur ska man då summera denna resa? Inte fan vet jag, men lite utnämningar är väl ingen dum idé?

Här har ni resans...

...taxichaffis: Många galna och icke-engelsktalande taxiförare passerade under resans gång, men självklart skulle den värsta avsluta resan för oss. Kunde inte många bokstäver på engelska och såg ut att ha dygnat tre dygn i streck. Somnade vid varje rödlus och försökte sen få oss att ta med honom till Sverige, där han kunde "dlive taxi, much money!". Vårt löfte gjorde honom mäkta glad och han förkunnade sedan sin kärlek till oss, medan vi var rädda att han skulle pistolhota oss hem.

...uppträdande: Här finns det mycket att välja på, men eftersom det är jag som skriver bloggen så väljer jag mitt sånguppträdande inför ett gäng franska kanadensare på Koh Tao. Låten var Por Que Tu M'aimes Encore av Celine Dion och medan fransoserna gapade av att texten satt som en smäck från svensken, skrattade Mattias sig fördärvad. Merci Bocour!

...konsert: Utan tvekan artisten Andreas Challis på Koh Pangan i ett av världens stökigaste hotellrum, med ett gäng tjejer som sjöng med och älskade Challis från första början. Sen hoppade vi sönder alla sängar som de rockare vi är.

...fan vad skönt!: Vändningen i fotbollsturneringen på Koh Pangan mot de äckliga och fula engälsmännen i ösregn och utan publik. Det hade kunnat stå topp-100 syggaste tjejerna på sidan, nakna, skrikandes våra namn. Vi hade ändå inte tittat dit eller hört dem. Vi hade en fotbollsmatch att vinna.

...låt: Även om det har funnits många fina låtar som passerat våra öron under resan, så är det den låt som dominerade flygresan ner till Sydney som fortfarande får en att rysa och tänka tillbaka på resan. Häkan Hellströms "Man måste dö några gånger innan man kan leva". http://www.youtube.com/watch?v=SypWvVDukXQ Tack Håkan!

...bok: Nej, det blir inte "Elsas Mode" som vinner denna åtråvärda titel, utan Vindens Skugga av Carlos Ruiz Zafon är boken som fått Rotan4 på fall. Läs den och bli en annan människa.

...tatuering: Tre streck på foten. Vi har aldrig känt oss mer norrländska.

...raggnigsfras: "Where are you from?, Where in Austria? Where in Wien? Do you know...?" Marcus Mårtenssons inledning till alla tjejer i hela världen. Han hittade aldrig någon gemensam vän, men fick i alla fall prata med tjejer från hela världen.

...fuck you alla DJ:S: Varför har ingen i Australien hört talas om Robyn och Hang with me? Frågade alla DJ:S om låten, en hade den. Då försvann alla från dansgolvet. Dumma idioter!

...fisk: 14 kilo Barracuda. Där var vi kungar för en dag på Koh Lipe.

...raggnigsfras 2: "Ursäkta knullar fröken?" av en 40-årig svensk som såg ut som Färjan-Håkan. Vi utesluter inte möjligheten att det var han. Han fick, vad vi såg, inte napp en enda gång på frågan.

...kapten: Mannen som jag nu glömt namnet på på båten Condor under resan i Whitsundays. En hjälte för oss alla som tog Mattias under sina vingar.

...hårväxt: Står mellan Mackans skägg och Kalles mustach. Tror fan på dött lopp här, hade hoppats att båda skulle våga utmana sig själva lite mer och inte raka bort skiten stup i kvarten.

Även om jag har glömt så himla mycket så är det här inte en resa man upplever via en blogg. Man måste varit med och bara då kan man göra resan rättvisa. Nu är det dock dags att dra ner Chalusit och komma tillbaka till verkligheten. Tack för mig, tack för oss!

Log ut - slut!

I Bromansens tecken

Man ar inte 20 langre. Det borjar markas pa flera plan, ett ar att man borjar titta tillbaka och bli nostalgisk. Under resans gang (den ar banne mig inte slut annu!) har vi haft turen att stota pa manga trevliga killar, vilket nagonstans var resans primara syfte. Vi ska darfor ta oss en liten titt pa vad det ar for nyfunna vanskaper med penis som vi har inforskaffat oss under nastan tre manader. Det har blir ett inlagg i "bromansens" tecken. Hang med!

Kriterierna ar simpla; for att platsa pa listan far man inte kanna oss innan resan startade. Det ar en fordel om man ar en skon eller rolig kille som inte snor vara tjejer, men man kan fa nagon slags plats pa listan utan dessa egenskaper ocksa. Det ar inte sa javla uppstyrt som ni marker. Jag ar bakfull efter att ha sankt Thailands farligaste och billigaste dryck igar. Har ar listan i alla fall - utan inbordes ordning:

1. Fredrik Akeblom och Markus Haggblad: De tva norrlandska bergsklattrarna som forgyllde var tillvaro under ett par veckor i Thailand. Mattias kande visserligen dessa tva herrarna sen innan, men haller nog med om att det vore en skam att utelamna dem. Finns med pa listan framst for sina skona roster. Nar jag blir stor ska jag ocksa vara norrlandsk. Tack killar!

2. American Pie-pappan: Har ar en kille som platsar utan att vara sarskilt skon eller medvetet rolig. Har en given plats pa listan anda eftersom han skankte oss mycket gladje nar han blev ifranakt en buss pa en utflykt i Australien och kom flamtande tillbaka till hotellet sju timmar senare. Vi skrattade oss fordarvade at hans olycka och narrade honom tills han trottnade och gick och la sig. Heter American Pie-pappan eftersom han var forbluffande lik densamma. Ni vet vem jag menar.

3. Goteborgarna: Vissa klickar det direkt med. Goteborgarna Daniel, Niclas (Christian Bales tvilling) och Anton ar vissa. Jag vet inte riktigt om jag har sa mycket mer att saga an att jag ar besviken over att Niclas inte var pa min sida i Thaiboxningsmatchen mot Marcus. Du ar dod for mig och numera aven struken fran listan. Anton och Daniel ar trevliga dock.

4. Vasterasganget: Vissa klickar det med direkt. Vasterasarna Stefan, Alex och Jocke ar inte vissa. Men javligt harliga nar man tittar bakom Stefans Truckekeps. Och ar sjalvklara pa listan eftersom Mattias har haft bade Stefans nakna (och hariga) rumpa, och Jockes pung i sitt ansikte. Sen brot han nasan.

5. Lewis: Wales skonaste snubbe som fick maximal utdelning pa sitt gitarrspelande hos flickorna. Har officiellt bjudit over oss till Wales i var och vi har officiellt tackat ja. Jag tror inte att vi kommer, men det hade varit roligt.

6. Bucketman Matt: Engelsman som hangde med oss pa Koh Pangnan i en vecka. Eftersom Matt reste ensam och inte kunde ett ord svenska valde vi att endast prata vart modersmal svenska. Matt satt bredvid. Hade inte en ond cell i kroppen och drack snallt upp varje ny bucket man satte i hans hander. "En genomgo mannska", som Hans-Goran hade sagt.

Nu orkar jag inte skriva mer for denna gang och jag tror inte heller att ni orkar lasa mer om personer ni aldrig traffat. "Dont overstay your welcome on stage" har Jerry Seinfeld sagt och det kanns javligt ratt att avsluta inlagget med att citera Jerry Seinfeld.

Hedman is checking out!

Eftersom avslutningsfrasen nu blev fran Bruce Willis istallet for Jerry Seinfeld sa kan jag skriva lite till.

Detta har hant i ovrigt som ni bor veta:

- Johan och storebror Anders som ar nere och halsar pa har tagit ett nytt steg i sitt forhallande. Forsta kramen sedan fodseln arrangerades igar och vi far snart se effekten av detta tilltag. Kan bakfyllan ha nagot med detta att gora?

- Johan vann den mycket prestigefyllda biljardturneringen igar och blev bjuden pa middag. Av nagon marklig anledning lyckades jag dock anda betala mest. Herr Asen - hur fan gick det till?!

- Vindens Skugga har gruppen i ett jarngrepp. Vi har nu tre exemplar av boken och fem av oss har last eller haller pa att lasa varldens basta bok.

- Elsas Mode har forsvunnit och Johan misslyckades med sitt uppdrag att lasa ut varldens samsta bok. Ingen ar gladare an jag. Aldrig mera Fahrman!

Jag vill avsluta med att citera en annan av varldens stora komiker, Ricky Gervais; "If you want the rainbow, you have to accept the rain". Vet inte vad det skulle betyda i ddet har inlagget, men jag ville som sagt avsluta med att citera nagon annan an Bruce Willis.

Hedman is checkin out!

Man vs Nature - The road to victory!

Fram tills idag var den har resan semester. Sen hande nagot som skakade var tillvaro i grundvalarna. Lars Agebro tog tag i ett fiskespo och slog nytt varldsrekord i fiske. Det har ar historien om hur Lasse trotsade fysikens lagar och vann over Thailands storsta monster.

Jag ska fatta mig kort. Fisken, eller monstret till barracuda pa (minst) 15 kilo, ligger just nu pa grillen med vara namn pa sig och bara vantar pa att bli brutalt uppaten. Sa darfor kommer har en kortfattad redogorelse for hur denna legendariska storfisk fick mota sitt ode denna ovanligt varma januaridag.

Poseidon var arg denna dag. Vagorna var hoga som pundarna i Mimbin och var lilla longtail-bat manovrerades skickligt av var Thailandska kompis som sammanlagt kunde tva engelska ord; "lunch" och "snorkeling". Det rackte mer an val for att vi skulle forsta varandra.

Efter att trostlost ha forsokt fanga fisk med hjalp av "trollning" dar det enda man gor ar att vanta, vanta och ater vanta, tog vi oss an vanligt, hederligt fiske dar skicklighet premierades fore tur. Alla forutom Baldo och Micke var skickliga nog och lyckades hava upp en och annan liten mort (ja, till och med Johan...). Historien kunde ha slutat dar. Vi hade varit nojda och detta inlagg hade antagligen varit langre och mer pahittat. Da hande detta:

Thailandaren som bade korde baten, holl koll pa oss och pa trollningen, marker att det borjar dra i spot bredvid honom. Baten gungar till av radsla. Vinden yr, Challis grater och vi andra skriker. Forutom Lasse. Som den vana fiskare han ar sliter han loss spot fran den taniga och skramda thaimesen och paborjar en furios kamp mellan manniska och djur. Efter att ha styrt baten med ena handen och fiskat upp fisken med den andra, var det bara att slita loss kroken ur monstrets argsinta kakar. Barracudan, som gackat fiskare i Thailand i aratal, hade mott sin overman och fick se sig kapitulerad. Lasse, odmjuk som vanligt, svarade - "Damn, that fish is ugly!". Vi andra tittade storogt pa var hjalte. Challis grat fortfarande.

Val i land mottes vi av en oannonserad parad, dar vi motte storogda Thailandare och turister som ville ta kort pa oss och osa hyllningar over de mystiska svenskarna. Nu ska vi bjuda hela on pa fest, sedan dansa tills solen gar upp igen. Pa aterseende!

P.S. Inslag i inlagget kan vara overdrivna. D.S.