Tack för oss!

There and back again

Sista inlägget på denna blogg kommer att skrivas med å, ä och ö. Bara en sån sak. Annars är det som Jerry Senfeld säger inför sista avsnittet av världens bästa serie som bär komikerns efternamn; "Det går inte att göra ett sista avsnitt som kommer att göra den här serien rättvisa, vad ska man hitta på när det oväntade är det väntade?". Så känns det att skriva det här inlägget. Ingen kunde i alla fall vänta sig att ödmjukheten skulle komma krypande i det sista inlägget. Och det gjorde det inte heller.

En fantastisk resa är nu fullbordad och tur är väl det. Hade vi stannat en timme till i Bangkok, som var vår slutdestination hade vi antagligen dött, antingen av stanken, eller av dödsstraff efter att antingen ha dödat en thailändare (Marcus var inte långt ifrån sista veckan) eller sagt något dumt om deras kung, som verkar vara den minst ödmjuka människan på jorden eftersom han måste finnas avbildad på varje tavla, sedel och almanacka som någonsin gjorts i landet. Dessutom värkte det lite i våra plånböcker. För att illustrera detta så hade Mattias, om han förde över sina 23 öre från sitt kapitalkonto till sitt personkonto, fått ihop en bath. En bath är mer än ingen bath...

Hur ska man då summera denna resa? Inte fan vet jag, men lite utnämningar är väl ingen dum idé?

Här har ni resans...

...taxichaffis: Många galna och icke-engelsktalande taxiförare passerade under resans gång, men självklart skulle den värsta avsluta resan för oss. Kunde inte många bokstäver på engelska och såg ut att ha dygnat tre dygn i streck. Somnade vid varje rödlus och försökte sen få oss att ta med honom till Sverige, där han kunde "dlive taxi, much money!". Vårt löfte gjorde honom mäkta glad och han förkunnade sedan sin kärlek till oss, medan vi var rädda att han skulle pistolhota oss hem.

...uppträdande: Här finns det mycket att välja på, men eftersom det är jag som skriver bloggen så väljer jag mitt sånguppträdande inför ett gäng franska kanadensare på Koh Tao. Låten var Por Que Tu M'aimes Encore av Celine Dion och medan fransoserna gapade av att texten satt som en smäck från svensken, skrattade Mattias sig fördärvad. Merci Bocour!

...konsert: Utan tvekan artisten Andreas Challis på Koh Pangan i ett av världens stökigaste hotellrum, med ett gäng tjejer som sjöng med och älskade Challis från första början. Sen hoppade vi sönder alla sängar som de rockare vi är.

...fan vad skönt!: Vändningen i fotbollsturneringen på Koh Pangan mot de äckliga och fula engälsmännen i ösregn och utan publik. Det hade kunnat stå topp-100 syggaste tjejerna på sidan, nakna, skrikandes våra namn. Vi hade ändå inte tittat dit eller hört dem. Vi hade en fotbollsmatch att vinna.

...låt: Även om det har funnits många fina låtar som passerat våra öron under resan, så är det den låt som dominerade flygresan ner till Sydney som fortfarande får en att rysa och tänka tillbaka på resan. Häkan Hellströms "Man måste dö några gånger innan man kan leva". http://www.youtube.com/watch?v=SypWvVDukXQ Tack Håkan!

...bok: Nej, det blir inte "Elsas Mode" som vinner denna åtråvärda titel, utan Vindens Skugga av Carlos Ruiz Zafon är boken som fått Rotan4 på fall. Läs den och bli en annan människa.

...tatuering: Tre streck på foten. Vi har aldrig känt oss mer norrländska.

...raggnigsfras: "Where are you from?, Where in Austria? Where in Wien? Do you know...?" Marcus Mårtenssons inledning till alla tjejer i hela världen. Han hittade aldrig någon gemensam vän, men fick i alla fall prata med tjejer från hela världen.

...fuck you alla DJ:S: Varför har ingen i Australien hört talas om Robyn och Hang with me? Frågade alla DJ:S om låten, en hade den. Då försvann alla från dansgolvet. Dumma idioter!

...fisk: 14 kilo Barracuda. Där var vi kungar för en dag på Koh Lipe.

...raggnigsfras 2: "Ursäkta knullar fröken?" av en 40-årig svensk som såg ut som Färjan-Håkan. Vi utesluter inte möjligheten att det var han. Han fick, vad vi såg, inte napp en enda gång på frågan.

...kapten: Mannen som jag nu glömt namnet på på båten Condor under resan i Whitsundays. En hjälte för oss alla som tog Mattias under sina vingar.

...hårväxt: Står mellan Mackans skägg och Kalles mustach. Tror fan på dött lopp här, hade hoppats att båda skulle våga utmana sig själva lite mer och inte raka bort skiten stup i kvarten.

Även om jag har glömt så himla mycket så är det här inte en resa man upplever via en blogg. Man måste varit med och bara då kan man göra resan rättvisa. Nu är det dock dags att dra ner Chalusit och komma tillbaka till verkligheten. Tack för mig, tack för oss!

Log ut - slut!

I Bromansens tecken

Man ar inte 20 langre. Det borjar markas pa flera plan, ett ar att man borjar titta tillbaka och bli nostalgisk. Under resans gang (den ar banne mig inte slut annu!) har vi haft turen att stota pa manga trevliga killar, vilket nagonstans var resans primara syfte. Vi ska darfor ta oss en liten titt pa vad det ar for nyfunna vanskaper med penis som vi har inforskaffat oss under nastan tre manader. Det har blir ett inlagg i "bromansens" tecken. Hang med!

Kriterierna ar simpla; for att platsa pa listan far man inte kanna oss innan resan startade. Det ar en fordel om man ar en skon eller rolig kille som inte snor vara tjejer, men man kan fa nagon slags plats pa listan utan dessa egenskaper ocksa. Det ar inte sa javla uppstyrt som ni marker. Jag ar bakfull efter att ha sankt Thailands farligaste och billigaste dryck igar. Har ar listan i alla fall - utan inbordes ordning:

1. Fredrik Akeblom och Markus Haggblad: De tva norrlandska bergsklattrarna som forgyllde var tillvaro under ett par veckor i Thailand. Mattias kande visserligen dessa tva herrarna sen innan, men haller nog med om att det vore en skam att utelamna dem. Finns med pa listan framst for sina skona roster. Nar jag blir stor ska jag ocksa vara norrlandsk. Tack killar!

2. American Pie-pappan: Har ar en kille som platsar utan att vara sarskilt skon eller medvetet rolig. Har en given plats pa listan anda eftersom han skankte oss mycket gladje nar han blev ifranakt en buss pa en utflykt i Australien och kom flamtande tillbaka till hotellet sju timmar senare. Vi skrattade oss fordarvade at hans olycka och narrade honom tills han trottnade och gick och la sig. Heter American Pie-pappan eftersom han var forbluffande lik densamma. Ni vet vem jag menar.

3. Goteborgarna: Vissa klickar det direkt med. Goteborgarna Daniel, Niclas (Christian Bales tvilling) och Anton ar vissa. Jag vet inte riktigt om jag har sa mycket mer att saga an att jag ar besviken over att Niclas inte var pa min sida i Thaiboxningsmatchen mot Marcus. Du ar dod for mig och numera aven struken fran listan. Anton och Daniel ar trevliga dock.

4. Vasterasganget: Vissa klickar det med direkt. Vasterasarna Stefan, Alex och Jocke ar inte vissa. Men javligt harliga nar man tittar bakom Stefans Truckekeps. Och ar sjalvklara pa listan eftersom Mattias har haft bade Stefans nakna (och hariga) rumpa, och Jockes pung i sitt ansikte. Sen brot han nasan.

5. Lewis: Wales skonaste snubbe som fick maximal utdelning pa sitt gitarrspelande hos flickorna. Har officiellt bjudit over oss till Wales i var och vi har officiellt tackat ja. Jag tror inte att vi kommer, men det hade varit roligt.

6. Bucketman Matt: Engelsman som hangde med oss pa Koh Pangnan i en vecka. Eftersom Matt reste ensam och inte kunde ett ord svenska valde vi att endast prata vart modersmal svenska. Matt satt bredvid. Hade inte en ond cell i kroppen och drack snallt upp varje ny bucket man satte i hans hander. "En genomgo mannska", som Hans-Goran hade sagt.

Nu orkar jag inte skriva mer for denna gang och jag tror inte heller att ni orkar lasa mer om personer ni aldrig traffat. "Dont overstay your welcome on stage" har Jerry Seinfeld sagt och det kanns javligt ratt att avsluta inlagget med att citera Jerry Seinfeld.

Hedman is checking out!

Eftersom avslutningsfrasen nu blev fran Bruce Willis istallet for Jerry Seinfeld sa kan jag skriva lite till.

Detta har hant i ovrigt som ni bor veta:

- Johan och storebror Anders som ar nere och halsar pa har tagit ett nytt steg i sitt forhallande. Forsta kramen sedan fodseln arrangerades igar och vi far snart se effekten av detta tilltag. Kan bakfyllan ha nagot med detta att gora?

- Johan vann den mycket prestigefyllda biljardturneringen igar och blev bjuden pa middag. Av nagon marklig anledning lyckades jag dock anda betala mest. Herr Asen - hur fan gick det till?!

- Vindens Skugga har gruppen i ett jarngrepp. Vi har nu tre exemplar av boken och fem av oss har last eller haller pa att lasa varldens basta bok.

- Elsas Mode har forsvunnit och Johan misslyckades med sitt uppdrag att lasa ut varldens samsta bok. Ingen ar gladare an jag. Aldrig mera Fahrman!

Jag vill avsluta med att citera en annan av varldens stora komiker, Ricky Gervais; "If you want the rainbow, you have to accept the rain". Vet inte vad det skulle betyda i ddet har inlagget, men jag ville som sagt avsluta med att citera nagon annan an Bruce Willis.

Hedman is checkin out!

Man vs Nature - The road to victory!

Fram tills idag var den har resan semester. Sen hande nagot som skakade var tillvaro i grundvalarna. Lars Agebro tog tag i ett fiskespo och slog nytt varldsrekord i fiske. Det har ar historien om hur Lasse trotsade fysikens lagar och vann over Thailands storsta monster.

Jag ska fatta mig kort. Fisken, eller monstret till barracuda pa (minst) 15 kilo, ligger just nu pa grillen med vara namn pa sig och bara vantar pa att bli brutalt uppaten. Sa darfor kommer har en kortfattad redogorelse for hur denna legendariska storfisk fick mota sitt ode denna ovanligt varma januaridag.

Poseidon var arg denna dag. Vagorna var hoga som pundarna i Mimbin och var lilla longtail-bat manovrerades skickligt av var Thailandska kompis som sammanlagt kunde tva engelska ord; "lunch" och "snorkeling". Det rackte mer an val for att vi skulle forsta varandra.

Efter att trostlost ha forsokt fanga fisk med hjalp av "trollning" dar det enda man gor ar att vanta, vanta och ater vanta, tog vi oss an vanligt, hederligt fiske dar skicklighet premierades fore tur. Alla forutom Baldo och Micke var skickliga nog och lyckades hava upp en och annan liten mort (ja, till och med Johan...). Historien kunde ha slutat dar. Vi hade varit nojda och detta inlagg hade antagligen varit langre och mer pahittat. Da hande detta:

Thailandaren som bade korde baten, holl koll pa oss och pa trollningen, marker att det borjar dra i spot bredvid honom. Baten gungar till av radsla. Vinden yr, Challis grater och vi andra skriker. Forutom Lasse. Som den vana fiskare han ar sliter han loss spot fran den taniga och skramda thaimesen och paborjar en furios kamp mellan manniska och djur. Efter att ha styrt baten med ena handen och fiskat upp fisken med den andra, var det bara att slita loss kroken ur monstrets argsinta kakar. Barracudan, som gackat fiskare i Thailand i aratal, hade mott sin overman och fick se sig kapitulerad. Lasse, odmjuk som vanligt, svarade - "Damn, that fish is ugly!". Vi andra tittade storogt pa var hjalte. Challis grat fortfarande.

Val i land mottes vi av en oannonserad parad, dar vi motte storogda Thailandare och turister som ville ta kort pa oss och osa hyllningar over de mystiska svenskarna. Nu ska vi bjuda hela on pa fest, sedan dansa tills solen gar upp igen. Pa aterseende!

P.S. Inslag i inlagget kan vara overdrivna. D.S.

Tack for allt 2010!

2010 ar till anda och forvantningarna om vad som ligger i 2011:s skote spirar. Kanske ligger det ett litet skote i skotet, men innan vi blickar framat ar det hog tid att titta tillbaka pa aret som varit. Bra och Anus. Har ar vart 2010 - Las och begrunda.

2010:s...

...ide: Att aka pa denna resa, en ide som foddes i vara sinnen for ganska exakt ett ar sedan, den 1 januari 2010, efter tidernas samsta nyarsafton dar interna stridigheter och burna salar domiunerade aftonen. "Nasta nyar ska vi fan fira i ett varmt land med trevliga tjejer och med sand mellan tarna". Sa blev det ocksa. Inget ont som inte for nagot gott med sig.

...fodelse: Rotanbloggen. Oavsett vad andra tycker om mitt och Mattias karleksbarn sa alskar vi var kara Rotanblogg. Sen ar det ju bara roligt att alla andra verkar tycka likadant - som foralder blir man ju valdigt stolt nar sitt barn ar omtyckt. Lillebror, Rotan4bloggen, kanns som ett skrikigt, mindre alskat syskon som inom en snar framtid kommer att dodas av sina egna foraldrar.

...karlek nr 1: Rocky. Varldens basta seriestrip genom alla tider oppnade vara ogon under de sista manaderna pa aret och fullgjorde vara liv. Innan dess levde vi i nagon schimar om att tillvaron var uthardlig, vi akte till Australien och Thailand i tron om att hitta oss sjalva, men det vi inte visste var att det enda som saknades var en bitter hund som numera finns att skada pa Mattias hogra fot.

...ljus i tunneln: Johanna i 2b pa en skola som jag av anonymitetsskal inte namner vid namn. Gav mig kraft nar orken trot i klassen fran helvetet. Tack Johanna!

...karlek nr 2: Vindens skugga. Mattias var rord till tarar och har aldrig varit sa tagen av en bok sedan Bert och Badbrudarna slapptes pa 90-talet. Las boken och bli en annan manniska!

...Vafan hande?!: Elsas Mode. Kop upp alla exemplar, slang dem pa plattan i centrala Stockholm, os bensin pa skiten. Tand pa. Ga hem och lagg dig, forsok glomma all den vanda som Sofi Fahrman har skankt det svenska folket. Om du lyckas stota pa froken Fahrman pa vagen hem - ring polisen sa hon atminstone inte kommer ut med en uppfoljning pa boken. 2011 ska bli ett Elsas Mode-fritt ar.

...hem: Facebook.

...det dar far aldrig handa igen: Kramen mellan de tva Rotanbloggarna Mattias Asen och Johan Hedman. Vi maste varit hoga pa minst tio droger. Karlek var inte en av dem.

...Facebookanvandare: Gunnar Asen. Mannen som ar snabbare an sin egen skugga pa "like"-knappen.

...karlek nr 3: Hakan Hellstroms nya album. Kommentarer overflodiga.

...citat: "Vilken totally divine guilty pleasure...". Skrivet av en idiot om en idiots litteraturavkomma.

Mycket ar sjalvklart glomt, manga blir besvikna. Jag valjer att skylla pa att nagon maste slagit mig hart i huvudet med en traklubba medan jag sov inatt, i kombination med att vi skulle checkat ut for fyra minuter sedan och den karakteristiska doften av bajskorv pa internetcafet jag sitter pa. Nu blickar vi framat pa 2011. Och hoppas pa nagot fint i dess skote.

Gott Nytt Ar!

P.S. 2011 var helt okej i elva timmar och sex minuter. Sen kom Mattias Asen och (av nagon outgrundlig anledning) kramade mig. Jag saknar 2010.

God jul - God Javla Jul!

God Jul kara blogglasare! Aldrig har val en julafton varit sa ovanlig som denna!

Gardagens julafton forlop inte alls som den svenska traditionen predikar om, men for omvaxlings skull sa var det inte sa pjakigt att vakna upp till en varm Baldo och ett dopp i poolen, till skillnad fran en kall sang och ett dopp i en snodriva. Jul ar anda jul och har kommer en lista pa vad vi saknade fran julen i Sverige:

1. Svensson Svenssons Jul. Varldens basta enskilda humoravsnitt i TV:ns historia. Gustaf Svenssono har inte en trakig sekund och till och med den i ovrigt mycket trakiga Malin Landberg (Mattias aldsta syster)-kopian Lina har flera oneliners som far Andreas Challis att skratta.

2. Att jag inte fick vara jultomte for sjunde aret i rad. Varje ar sager Famljen Hedman "ska vi inte strunta i jultomte i ar?", varpa jag svarar "Ingen Tomote?! Ska vi inte fira nagon jul?! Javla kommunistfamilj!". Sen raddas julefriden av att jag far leka tomte i en alldeles for stor Postenoverall och sta i rampljuset ett ar till. I ar, i min franvaro, antar jag att det blev en tomtelos jul for familjen Hedman. Javla Kommunistfamilj!

3. Julbordet. Istallet for det traditionsenliga bordet med prinskorv, julskinka, kottbullar och en massa nubbar, blev det stora kottbitar, pasta carbonara och en massa jagermaister istallet for vart kara resesallskap. Inte lika stamningsfullt ma jag saga. Och fan inte lika gott heller!

4. SMS-trafiken mellan Mattias och Johan under Svensson Svensson, samt Mattias SMS fran Familjen Asens julmiddag, vars samtal varje ar beror familjen Hedmans olika upptag, sjalvklart kryddade av kryddexperten M. Asen. Man lar sig alltid nagot nytt om sig sjalv varje jul.

5. Familjen Hedmans julstjarna. Den trottaste samling tyg som nagonsin tillverkats (maste varit en blind 10-arig indier som virkade ihop skiten med fotterna med ett tyg som inte ens ar juligt), men som av tradition anda pryder toppen av familjens julgran. 91-ariga Farmor Brit undrar ofta varfor vi har lagt en liten buske med ris hogst upp, och vi har sallan ett bra svar pa detta. Fula javla julstjarna - jag saknar dig!

Bubblare:
1. Familjen...
2. Kalle Ankas Jul
3. Karl-Bertil Jonssons Jul
4. Att mula lillebror.
5. Att enkelt manovrera lillebrors motattack.
6. Att mula lillebror en andra gang.

Fran oss alla, till er alla - en riktigt god javla jul!

Veni Vidi Vici

Det ar svart att vara odmjuk nar man vet att man ar bast. Ar man dock sa mycket bast som vi i "The other guys", sa kan man till och med kosta pa sig att vara odmjuk. Sa har kommer ett odmjukt inlagg.

Uppladdningen infor slutspelet, som spelades kvallstid pa grund av Canal Plus makt inom fotbollsvarlden, dominerades av att planera den stora segerbanketten som skulle samordnas med fodelsedagskalaset till Andreas Challis ara. Det blev inte riktigt som planerat:

- Vi borjade med att kolla upp en gitarr som Thailands samsta forsaljare forsokte procka pa oss utan att ens fa kanna pa en strang. Efter att ha tjatat till oss en provspelning markte vi att inte ens alla strangar fanns pa gitarren och den grisen i sacken kopte vi inte.

- Nasta plan var att lata Andreas aka ut pa en jetskitur, vilket ocksa gick alldeles utmarkt anda tills Andreas och Micke krockade och blev ersattningsskyldiga till Thailands gladaste forsaljare. 10 000 baths, varav Challis fick lagga ut allt. Grattis pa fodelsedagen!

- En tarta ska vi i alla fall ha tankte vi och hoppades pa tredjke gangen gillt. Meh, sa Gud och gav oss en morotskaka som prydde Andreas ansikte senare under kvallen innan den slangdes.

Men nu ska det har inlagget inte handla om Challis fodelsedagsfirande, utan om Challis triumf som demontranare. Det var namligen Challis som agerade hjarnan bakom The other guys under slutspelet och styrde laget med hjarnhand. Fraser som "In i boxen Kalle" och "Vi gar ner pa paraplyformationen" ekade ut over planen och fick oss vilsna sma man att fa nagon slags struktur pa kaoset som radde pa planen. Det ar dock mojligt (eller till och med troligt) att vi var sa overlagsna sa att vi hade vunnit aven utan denna struktur. Jag skulle till och med vilja ga sa langt och saga att vi hade vunnit turneringen aven om vi hade blundat och latit Micke tagit alla avslut. I semifinalen gick vi pa 50% och vann mot ett annat svenskgang, som gav upp redan innan avspark, dar den slumrande stjarnan Johan avgjorde med tva mal. I finalen hade vi hoppats pa ett nytt hatmote mot de galna engalsmannen, denna gang under stralkastare och en storpublik, men ett straffdrama i den andra semifinalen gjorde att vi stallde oss mot det sydafrikanska laget Bafana Bafana.

Finalen hade egentligen inte nagon riktig nerv. Med tva fanatiska tjejgang och Mattias storasyster Annas support i ryggen och ett sjalvfortroende som hade valdtagit Usain Bolt, fanns det inget som hade slagit oss denna kvall. Turnerings skyttekung, tillika stjarna, Kalle Ramsell stod for finalens bada mal i 2-0 segern och Coach Challis kunde bara sta pa sidlinjen och njuta over sina adepter som sugit i sig all kunskap som fanns i den legendariska tranarens kropp.

Den smatt astronomiska prischecken pa 1000 bath (anmalningsavgift till turneringen lag pa 1600...) gick oavkortat till segerbanketten hemma pa hotellet Same Same, dar en festkommite aven dukat upp med champagne (daremot ingen Patrik Ekwall som brukar rapportera full fran segerfester) och vackra damer. Vad som sedan hande pa festen kan man lasa i dagens aftonbladet (sidan 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 och mitten).

Turneringens...

... lirare: Kalle Ramsell - bra med boll och balle som en van en gang sa.

... malvakt: Marcus Martensson - holl nollan i hela slutspelet, trots att han vaknade en kvart innan semifinalen.

... skrall: Att den idiotiske engelsmannen kom och gratulerade oss efter var seger i finalen. Vad hande dar?

... mal: Mattias Van Bastens volley i gruppspelet - slar alla rekord.

... kvicka fotter: Baldo Messi - varldens snabbaste i djup sand.

... publikmatch: The other guys mot engelsmannen i gruppspelet - hade alla ingredienser som behovs for en riktig nagelbitare. Sags av fyra askadare.

... saknade: Norrlanningarna Fredrik Akeblom och Markus Haggblad - vi hade inte kunnat gora det utan er.

Mattias Asen ar latsasfotbollsvarldens Zlatan Ibrahimovic - dit han gar dar vinner han. Han har nu vunnit korpenserien i Stockholm bade inom- och utomhus, vunnit hostserien och bade inom- och utomhus i studentserien i Uppsala, vunnit nordiska masterskapen i Korpen och kan numera ocksa titulera sig mastare i Koh Pangan Cup. Precis som Zlatan har sin javla Champions har dock Mattias ocksa sin javla Student-SM kvar att vinna innan denna fantastiska latsaskarriar kan arkiveras. Vi onskar Mattias lycka till med detta under 2011.

Nu nar man laser inlagget sa slas man av att det inte ar sa latt att vara odmjuk. Inte nar man vet att man ar bast.

/ The Other Guys

Segertaget har startat for The Other Guys

"Bryt upp, bryt upp. Den nya dagen gryr. Oandligt ar vart stora aventyr. Nog finns det mal och mening med var fard, men det ar vagen som ar modan vard."

Utdraget kommer fran Karin Boyes dikt "I rorelse", som for VM94-generationen alltid kommer att ha en central plats i sina hjartan, eftersom den lastes upp for spelarna av forbundskapten Tommy Svensson innan varje match under den stekheta sommaren 1994. Detta utdrag symboliserar ocksa det som inleddes igar; namligen Koh Pangan Cup - fotbollsturneringarnas fotbollsturnering. Vi har brutit upp fran Koh Samui, kant den nya dagen grytt pa en ny o, dar vart stora aventyr just borjat. Malet - att vinna turneringen - ar sjalvklart, men var resa pa vagen ar det som gor det vart att kriga mot tjocka engelsman i sporegn. Har kommer en rapport fran dag 1.

Nar VM94-laget skordade triumfer och brons i USA forstod de inte hur stort det var hemma i Sverige, och det var forst vid hemkomsten, med hyllningarna i Ralambshovsparken som klimax, som det gick upp for spelarna vad de stallt till med. Hypen har borta efter tre inledande segrar i gruppspelet ar fortsatt ganska tam. Fortfarande vantar vi in fler turister infor Full Moon Party den 21 och vi lever ett ganska skyddat liv dar supportrar och ovrigt patrask inte slapps inom rackhall for oss. Jag antar dock att ni dar hemma har jarnkoll och tvingas upp pa natten for att heja pa era hjaltar. Vi vantar oss granna hyllningar nar vi kommer hem, forhoppningsvis med guldmedaljer runt vara halsar (om ni vill lyssna pa Jimmy Nordins skildring av detta fenomen sa finns det att hitta har: http://www.youtube.com/watch?v=wAMI3gyY6ZM)

De tva inledande matcherna flot pa utan storre spanning, dar Karl Brutal tokdominerade med att springa in sex mal och siffrorna 3-1 och 4-2 bade kunde och borde varit storre. Motstandet i den forsta matchen var ett gang sma femtonaringar som tillsammans vagde mindre an Martensson, ackompanjerade med en Nicky Butt-kopia som var helt okej pa att sparka boll. I den andra matchen stod Israelerna, som vi traningsmatchat mot pa morgonen, for motstandet och var lika latta att sla for oss som Palestina ar for Israel. Fuck You Right Back Israel!

Den sista, pa papret betydelselosa matchen eftersom vi redan var klara for slutspel, var mot det andra obesegrade laget i gruppen; engelsmannen. Vi sager engelsmannen for att nagra hade tatueringar och var idioter som engelsman i regel ar, men det kan mycket val varit ett lag helt utan engelsman som vi stalldes mot. Det ihallande regnet hade gjort planen svarspelad, men taggningen fran bada hall var det inget fel pa. Den tjocka idioten pa topp lade ribban nar han brutalt kapade LuleMackan efter tre minuter. And the war was on. Resten av matchen praglades av fula efterslangar, harda dueller och vackra mal. Och en makalos vandning. For trots 0-2-underlage for The Other Guys (vart lagnamn efter filmen med samma namn av Will Ferrell) sa var matchen inte dod. Johan, som underpresterat i de tva inledande matcherna, satte sitt forsta mal for turneringen efter fint forarbete av Kalle, innan Malet med stort M fick publiken (fyra fem tappra som trotsade regnet, alternativt somnat i regnet) att satta Curryn i halsen. Mattias far ett inkast av Mackan pa volley, ett ganska taskigt lage egentligen, som Rotans Maradona moter stenhart och skoningslost. Bollen seglar in i det bortre krysset medan vi andra forsoker forsta vad vi just sett. Hade nagon scout varit pa plats sa hade Mattias antagligen varit i Manchester just nu for att diskutera kontrakt med City. Innan domaren blaste av den andra perioden hade Johan hunnit gora sitt andra mal genom en frispark i det bortre hornet. I den sista av tre femminutersperioder avgjorde ocksa The Other Guys genom en fin kombination dar Kalle avslutade med att dunka upp bollen i nattaket. 4-2 och ett stort langfinger i ansiktet pa de osportsliga och osympatiska engelsmannen.

Kanslan att vinna en sadan match, dar adrenalinet pumpar och kanslorna svallar (ibland over) ar obeskrivlig. Domarna fick ta emot mycket skit fran bada lagen och de som tror att vi gor det har for att vi tycker att det ar kul har saklart jattefel. Vi gor det av en enda anledning. For att vinna. Och vinna kommer vi att gora.

Slutspelet startar pa mandag, forhoppninsgvis med en galen publik, pahejade av vara nyfunna hejaklacksledare och en sol som vill forgylla var tillvaro. Som sagt sa marker vi inte av vad som skrivs om oss dar hemma, men vi hoppas att vi kan skanka lite hopp och ljus till folket i vintermorkret. Om sa en enda liten manniska i Sverige valjer att undvika att bega sjalvmord, eller om nagra karlekskranka enstoringar kan finna karleken via oss, sa ar det vart det.

Nu ar det dags for massage och Red Bull. Hedman is checking out!

P.S. Som ni kanske har sett sa ar Bloggkampen avgjord. Kul att sa manga rostade. Inte sa kul att sa manga rostade pa fel blogg. Aa-fyran skrallvann namligen och en omrakning ar begard fran Rotan4bloggens medlemmar. Framforallt ar det trist att vara nara inte kan stotta oss i denna kamp utan valjer att sticka kniven i ryggen pa oss. Ni vet vilka ni ar era javlar. For oss ar ni doda.