Utdraget kommer fran Karin Boyes dikt "I rorelse", som for VM94-generationen alltid kommer att ha en central plats i sina hjartan, eftersom den lastes upp for spelarna av forbundskapten Tommy Svensson innan varje match under den stekheta sommaren 1994. Detta utdrag symboliserar ocksa det som inleddes igar; namligen Koh Pangan Cup - fotbollsturneringarnas fotbollsturnering. Vi har brutit upp fran Koh Samui, kant den nya dagen grytt pa en ny o, dar vart stora aventyr just borjat. Malet - att vinna turneringen - ar sjalvklart, men var resa pa vagen ar det som gor det vart att kriga mot tjocka engelsman i sporegn. Har kommer en rapport fran dag 1.
Nar VM94-laget skordade triumfer och brons i USA forstod de inte hur stort det var hemma i Sverige, och det var forst vid hemkomsten, med hyllningarna i Ralambshovsparken som klimax, som det gick upp for spelarna vad de stallt till med. Hypen har borta efter tre inledande segrar i gruppspelet ar fortsatt ganska tam. Fortfarande vantar vi in fler turister infor Full Moon Party den 21 och vi lever ett ganska skyddat liv dar supportrar och ovrigt patrask inte slapps inom rackhall for oss. Jag antar dock att ni dar hemma har jarnkoll och tvingas upp pa natten for att heja pa era hjaltar. Vi vantar oss granna hyllningar nar vi kommer hem, forhoppningsvis med guldmedaljer runt vara halsar (om ni vill lyssna pa Jimmy Nordins skildring av detta fenomen sa finns det att hitta har: http://www.youtube.com/watch?v=wAMI3gyY6ZM)
De tva inledande matcherna flot pa utan storre spanning, dar Karl Brutal tokdominerade med att springa in sex mal och siffrorna 3-1 och 4-2 bade kunde och borde varit storre. Motstandet i den forsta matchen var ett gang sma femtonaringar som tillsammans vagde mindre an Martensson, ackompanjerade med en Nicky Butt-kopia som var helt okej pa att sparka boll. I den andra matchen stod Israelerna, som vi traningsmatchat mot pa morgonen, for motstandet och var lika latta att sla for oss som Palestina ar for Israel. Fuck You Right Back Israel!
Den sista, pa papret betydelselosa matchen eftersom vi redan var klara for slutspel, var mot det andra obesegrade laget i gruppen; engelsmannen. Vi sager engelsmannen for att nagra hade tatueringar och var idioter som engelsman i regel ar, men det kan mycket val varit ett lag helt utan engelsman som vi stalldes mot. Det ihallande regnet hade gjort planen svarspelad, men taggningen fran bada hall var det inget fel pa. Den tjocka idioten pa topp lade ribban nar han brutalt kapade LuleMackan efter tre minuter. And the war was on. Resten av matchen praglades av fula efterslangar, harda dueller och vackra mal. Och en makalos vandning. For trots 0-2-underlage for The Other Guys (vart lagnamn efter filmen med samma namn av Will Ferrell) sa var matchen inte dod. Johan, som underpresterat i de tva inledande matcherna, satte sitt forsta mal for turneringen efter fint forarbete av Kalle, innan Malet med stort M fick publiken (fyra fem tappra som trotsade regnet, alternativt somnat i regnet) att satta Curryn i halsen. Mattias far ett inkast av Mackan pa volley, ett ganska taskigt lage egentligen, som Rotans Maradona moter stenhart och skoningslost. Bollen seglar in i det bortre krysset medan vi andra forsoker forsta vad vi just sett. Hade nagon scout varit pa plats sa hade Mattias antagligen varit i Manchester just nu for att diskutera kontrakt med City. Innan domaren blaste av den andra perioden hade Johan hunnit gora sitt andra mal genom en frispark i det bortre hornet. I den sista av tre femminutersperioder avgjorde ocksa The Other Guys genom en fin kombination dar Kalle avslutade med att dunka upp bollen i nattaket. 4-2 och ett stort langfinger i ansiktet pa de osportsliga och osympatiska engelsmannen.
Kanslan att vinna en sadan match, dar adrenalinet pumpar och kanslorna svallar (ibland over) ar obeskrivlig. Domarna fick ta emot mycket skit fran bada lagen och de som tror att vi gor det har for att vi tycker att det ar kul har saklart jattefel. Vi gor det av en enda anledning. For att vinna. Och vinna kommer vi att gora.
Slutspelet startar pa mandag, forhoppninsgvis med en galen publik, pahejade av vara nyfunna hejaklacksledare och en sol som vill forgylla var tillvaro. Som sagt sa marker vi inte av vad som skrivs om oss dar hemma, men vi hoppas att vi kan skanka lite hopp och ljus till folket i vintermorkret. Om sa en enda liten manniska i Sverige valjer att undvika att bega sjalvmord, eller om nagra karlekskranka enstoringar kan finna karleken via oss, sa ar det vart det.
Nu ar det dags for massage och Red Bull. Hedman is checking out!
P.S. Som ni kanske har sett sa ar Bloggkampen avgjord. Kul att sa manga rostade. Inte sa kul att sa manga rostade pa fel blogg. Aa-fyran skrallvann namligen och en omrakning ar begard fran Rotan4bloggens medlemmar. Framforallt ar det trist att vara nara inte kan stotta oss i denna kamp utan valjer att sticka kniven i ryggen pa oss. Ni vet vilka ni ar era javlar. For oss ar ni doda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar