2010 ar till anda och forvantningarna om vad som ligger i 2011:s skote spirar. Kanske ligger det ett litet skote i skotet, men innan vi blickar framat ar det hog tid att titta tillbaka pa aret som varit. Bra och Anus. Har ar vart 2010 - Las och begrunda.
2010:s...
...ide: Att aka pa denna resa, en ide som foddes i vara sinnen for ganska exakt ett ar sedan, den 1 januari 2010, efter tidernas samsta nyarsafton dar interna stridigheter och burna salar domiunerade aftonen. "Nasta nyar ska vi fan fira i ett varmt land med trevliga tjejer och med sand mellan tarna". Sa blev det ocksa. Inget ont som inte for nagot gott med sig.
...fodelse: Rotanbloggen. Oavsett vad andra tycker om mitt och Mattias karleksbarn sa alskar vi var kara Rotanblogg. Sen ar det ju bara roligt att alla andra verkar tycka likadant - som foralder blir man ju valdigt stolt nar sitt barn ar omtyckt. Lillebror, Rotan4bloggen, kanns som ett skrikigt, mindre alskat syskon som inom en snar framtid kommer att dodas av sina egna foraldrar.
...karlek nr 1: Rocky. Varldens basta seriestrip genom alla tider oppnade vara ogon under de sista manaderna pa aret och fullgjorde vara liv. Innan dess levde vi i nagon schimar om att tillvaron var uthardlig, vi akte till Australien och Thailand i tron om att hitta oss sjalva, men det vi inte visste var att det enda som saknades var en bitter hund som numera finns att skada pa Mattias hogra fot.
...ljus i tunneln: Johanna i 2b pa en skola som jag av anonymitetsskal inte namner vid namn. Gav mig kraft nar orken trot i klassen fran helvetet. Tack Johanna!
...karlek nr 2: Vindens skugga. Mattias var rord till tarar och har aldrig varit sa tagen av en bok sedan Bert och Badbrudarna slapptes pa 90-talet. Las boken och bli en annan manniska!
...Vafan hande?!: Elsas Mode. Kop upp alla exemplar, slang dem pa plattan i centrala Stockholm, os bensin pa skiten. Tand pa. Ga hem och lagg dig, forsok glomma all den vanda som Sofi Fahrman har skankt det svenska folket. Om du lyckas stota pa froken Fahrman pa vagen hem - ring polisen sa hon atminstone inte kommer ut med en uppfoljning pa boken. 2011 ska bli ett Elsas Mode-fritt ar.
...hem: Facebook.
...det dar far aldrig handa igen: Kramen mellan de tva Rotanbloggarna Mattias Asen och Johan Hedman. Vi maste varit hoga pa minst tio droger. Karlek var inte en av dem.
...Facebookanvandare: Gunnar Asen. Mannen som ar snabbare an sin egen skugga pa "like"-knappen.
...karlek nr 3: Hakan Hellstroms nya album. Kommentarer overflodiga.
...citat: "Vilken totally divine guilty pleasure...". Skrivet av en idiot om en idiots litteraturavkomma.
Mycket ar sjalvklart glomt, manga blir besvikna. Jag valjer att skylla pa att nagon maste slagit mig hart i huvudet med en traklubba medan jag sov inatt, i kombination med att vi skulle checkat ut for fyra minuter sedan och den karakteristiska doften av bajskorv pa internetcafet jag sitter pa. Nu blickar vi framat pa 2011. Och hoppas pa nagot fint i dess skote.
Gott Nytt Ar!
P.S. 2011 var helt okej i elva timmar och sex minuter. Sen kom Mattias Asen och (av nagon outgrundlig anledning) kramade mig. Jag saknar 2010.
fredag 31 december 2010
lördag 25 december 2010
God jul - God Javla Jul!
God Jul kara blogglasare! Aldrig har val en julafton varit sa ovanlig som denna!
Gardagens julafton forlop inte alls som den svenska traditionen predikar om, men for omvaxlings skull sa var det inte sa pjakigt att vakna upp till en varm Baldo och ett dopp i poolen, till skillnad fran en kall sang och ett dopp i en snodriva. Jul ar anda jul och har kommer en lista pa vad vi saknade fran julen i Sverige:
1. Svensson Svenssons Jul. Varldens basta enskilda humoravsnitt i TV:ns historia. Gustaf Svenssono har inte en trakig sekund och till och med den i ovrigt mycket trakiga Malin Landberg (Mattias aldsta syster)-kopian Lina har flera oneliners som far Andreas Challis att skratta.
2. Att jag inte fick vara jultomte for sjunde aret i rad. Varje ar sager Famljen Hedman "ska vi inte strunta i jultomte i ar?", varpa jag svarar "Ingen Tomote?! Ska vi inte fira nagon jul?! Javla kommunistfamilj!". Sen raddas julefriden av att jag far leka tomte i en alldeles for stor Postenoverall och sta i rampljuset ett ar till. I ar, i min franvaro, antar jag att det blev en tomtelos jul for familjen Hedman. Javla Kommunistfamilj!
3. Julbordet. Istallet for det traditionsenliga bordet med prinskorv, julskinka, kottbullar och en massa nubbar, blev det stora kottbitar, pasta carbonara och en massa jagermaister istallet for vart kara resesallskap. Inte lika stamningsfullt ma jag saga. Och fan inte lika gott heller!
4. SMS-trafiken mellan Mattias och Johan under Svensson Svensson, samt Mattias SMS fran Familjen Asens julmiddag, vars samtal varje ar beror familjen Hedmans olika upptag, sjalvklart kryddade av kryddexperten M. Asen. Man lar sig alltid nagot nytt om sig sjalv varje jul.
5. Familjen Hedmans julstjarna. Den trottaste samling tyg som nagonsin tillverkats (maste varit en blind 10-arig indier som virkade ihop skiten med fotterna med ett tyg som inte ens ar juligt), men som av tradition anda pryder toppen av familjens julgran. 91-ariga Farmor Brit undrar ofta varfor vi har lagt en liten buske med ris hogst upp, och vi har sallan ett bra svar pa detta. Fula javla julstjarna - jag saknar dig!
Bubblare:
1. Familjen...
2. Kalle Ankas Jul
3. Karl-Bertil Jonssons Jul
4. Att mula lillebror.
5. Att enkelt manovrera lillebrors motattack.
6. Att mula lillebror en andra gang.
Fran oss alla, till er alla - en riktigt god javla jul!
Gardagens julafton forlop inte alls som den svenska traditionen predikar om, men for omvaxlings skull sa var det inte sa pjakigt att vakna upp till en varm Baldo och ett dopp i poolen, till skillnad fran en kall sang och ett dopp i en snodriva. Jul ar anda jul och har kommer en lista pa vad vi saknade fran julen i Sverige:
1. Svensson Svenssons Jul. Varldens basta enskilda humoravsnitt i TV:ns historia. Gustaf Svenssono har inte en trakig sekund och till och med den i ovrigt mycket trakiga Malin Landberg (Mattias aldsta syster)-kopian Lina har flera oneliners som far Andreas Challis att skratta.
2. Att jag inte fick vara jultomte for sjunde aret i rad. Varje ar sager Famljen Hedman "ska vi inte strunta i jultomte i ar?", varpa jag svarar "Ingen Tomote?! Ska vi inte fira nagon jul?! Javla kommunistfamilj!". Sen raddas julefriden av att jag far leka tomte i en alldeles for stor Postenoverall och sta i rampljuset ett ar till. I ar, i min franvaro, antar jag att det blev en tomtelos jul for familjen Hedman. Javla Kommunistfamilj!
3. Julbordet. Istallet for det traditionsenliga bordet med prinskorv, julskinka, kottbullar och en massa nubbar, blev det stora kottbitar, pasta carbonara och en massa jagermaister istallet for vart kara resesallskap. Inte lika stamningsfullt ma jag saga. Och fan inte lika gott heller!
4. SMS-trafiken mellan Mattias och Johan under Svensson Svensson, samt Mattias SMS fran Familjen Asens julmiddag, vars samtal varje ar beror familjen Hedmans olika upptag, sjalvklart kryddade av kryddexperten M. Asen. Man lar sig alltid nagot nytt om sig sjalv varje jul.
5. Familjen Hedmans julstjarna. Den trottaste samling tyg som nagonsin tillverkats (maste varit en blind 10-arig indier som virkade ihop skiten med fotterna med ett tyg som inte ens ar juligt), men som av tradition anda pryder toppen av familjens julgran. 91-ariga Farmor Brit undrar ofta varfor vi har lagt en liten buske med ris hogst upp, och vi har sallan ett bra svar pa detta. Fula javla julstjarna - jag saknar dig!
Bubblare:
1. Familjen...
2. Kalle Ankas Jul
3. Karl-Bertil Jonssons Jul
4. Att mula lillebror.
5. Att enkelt manovrera lillebrors motattack.
6. Att mula lillebror en andra gang.
Fran oss alla, till er alla - en riktigt god javla jul!
tisdag 21 december 2010
Veni Vidi Vici
Det ar svart att vara odmjuk nar man vet att man ar bast. Ar man dock sa mycket bast som vi i "The other guys", sa kan man till och med kosta pa sig att vara odmjuk. Sa har kommer ett odmjukt inlagg.
Uppladdningen infor slutspelet, som spelades kvallstid pa grund av Canal Plus makt inom fotbollsvarlden, dominerades av att planera den stora segerbanketten som skulle samordnas med fodelsedagskalaset till Andreas Challis ara. Det blev inte riktigt som planerat:
- Vi borjade med att kolla upp en gitarr som Thailands samsta forsaljare forsokte procka pa oss utan att ens fa kanna pa en strang. Efter att ha tjatat till oss en provspelning markte vi att inte ens alla strangar fanns pa gitarren och den grisen i sacken kopte vi inte.
- Nasta plan var att lata Andreas aka ut pa en jetskitur, vilket ocksa gick alldeles utmarkt anda tills Andreas och Micke krockade och blev ersattningsskyldiga till Thailands gladaste forsaljare. 10 000 baths, varav Challis fick lagga ut allt. Grattis pa fodelsedagen!
- En tarta ska vi i alla fall ha tankte vi och hoppades pa tredjke gangen gillt. Meh, sa Gud och gav oss en morotskaka som prydde Andreas ansikte senare under kvallen innan den slangdes.
Men nu ska det har inlagget inte handla om Challis fodelsedagsfirande, utan om Challis triumf som demontranare. Det var namligen Challis som agerade hjarnan bakom The other guys under slutspelet och styrde laget med hjarnhand. Fraser som "In i boxen Kalle" och "Vi gar ner pa paraplyformationen" ekade ut over planen och fick oss vilsna sma man att fa nagon slags struktur pa kaoset som radde pa planen. Det ar dock mojligt (eller till och med troligt) att vi var sa overlagsna sa att vi hade vunnit aven utan denna struktur. Jag skulle till och med vilja ga sa langt och saga att vi hade vunnit turneringen aven om vi hade blundat och latit Micke tagit alla avslut. I semifinalen gick vi pa 50% och vann mot ett annat svenskgang, som gav upp redan innan avspark, dar den slumrande stjarnan Johan avgjorde med tva mal. I finalen hade vi hoppats pa ett nytt hatmote mot de galna engalsmannen, denna gang under stralkastare och en storpublik, men ett straffdrama i den andra semifinalen gjorde att vi stallde oss mot det sydafrikanska laget Bafana Bafana.
Finalen hade egentligen inte nagon riktig nerv. Med tva fanatiska tjejgang och Mattias storasyster Annas support i ryggen och ett sjalvfortroende som hade valdtagit Usain Bolt, fanns det inget som hade slagit oss denna kvall. Turnerings skyttekung, tillika stjarna, Kalle Ramsell stod for finalens bada mal i 2-0 segern och Coach Challis kunde bara sta pa sidlinjen och njuta over sina adepter som sugit i sig all kunskap som fanns i den legendariska tranarens kropp.
Den smatt astronomiska prischecken pa 1000 bath (anmalningsavgift till turneringen lag pa 1600...) gick oavkortat till segerbanketten hemma pa hotellet Same Same, dar en festkommite aven dukat upp med champagne (daremot ingen Patrik Ekwall som brukar rapportera full fran segerfester) och vackra damer. Vad som sedan hande pa festen kan man lasa i dagens aftonbladet (sidan 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 och mitten).
Turneringens...
... lirare: Kalle Ramsell - bra med boll och balle som en van en gang sa.
... malvakt: Marcus Martensson - holl nollan i hela slutspelet, trots att han vaknade en kvart innan semifinalen.
... skrall: Att den idiotiske engelsmannen kom och gratulerade oss efter var seger i finalen. Vad hande dar?
... mal: Mattias Van Bastens volley i gruppspelet - slar alla rekord.
... kvicka fotter: Baldo Messi - varldens snabbaste i djup sand.
... publikmatch: The other guys mot engelsmannen i gruppspelet - hade alla ingredienser som behovs for en riktig nagelbitare. Sags av fyra askadare.
... saknade: Norrlanningarna Fredrik Akeblom och Markus Haggblad - vi hade inte kunnat gora det utan er.
Mattias Asen ar latsasfotbollsvarldens Zlatan Ibrahimovic - dit han gar dar vinner han. Han har nu vunnit korpenserien i Stockholm bade inom- och utomhus, vunnit hostserien och bade inom- och utomhus i studentserien i Uppsala, vunnit nordiska masterskapen i Korpen och kan numera ocksa titulera sig mastare i Koh Pangan Cup. Precis som Zlatan har sin javla Champions har dock Mattias ocksa sin javla Student-SM kvar att vinna innan denna fantastiska latsaskarriar kan arkiveras. Vi onskar Mattias lycka till med detta under 2011.
Nu nar man laser inlagget sa slas man av att det inte ar sa latt att vara odmjuk. Inte nar man vet att man ar bast.
/ The Other Guys
lördag 18 december 2010
Segertaget har startat for The Other Guys
"Bryt upp, bryt upp. Den nya dagen gryr. Oandligt ar vart stora aventyr. Nog finns det mal och mening med var fard, men det ar vagen som ar modan vard."
Utdraget kommer fran Karin Boyes dikt "I rorelse", som for VM94-generationen alltid kommer att ha en central plats i sina hjartan, eftersom den lastes upp for spelarna av forbundskapten Tommy Svensson innan varje match under den stekheta sommaren 1994. Detta utdrag symboliserar ocksa det som inleddes igar; namligen Koh Pangan Cup - fotbollsturneringarnas fotbollsturnering. Vi har brutit upp fran Koh Samui, kant den nya dagen grytt pa en ny o, dar vart stora aventyr just borjat. Malet - att vinna turneringen - ar sjalvklart, men var resa pa vagen ar det som gor det vart att kriga mot tjocka engelsman i sporegn. Har kommer en rapport fran dag 1.
Nar VM94-laget skordade triumfer och brons i USA forstod de inte hur stort det var hemma i Sverige, och det var forst vid hemkomsten, med hyllningarna i Ralambshovsparken som klimax, som det gick upp for spelarna vad de stallt till med. Hypen har borta efter tre inledande segrar i gruppspelet ar fortsatt ganska tam. Fortfarande vantar vi in fler turister infor Full Moon Party den 21 och vi lever ett ganska skyddat liv dar supportrar och ovrigt patrask inte slapps inom rackhall for oss. Jag antar dock att ni dar hemma har jarnkoll och tvingas upp pa natten for att heja pa era hjaltar. Vi vantar oss granna hyllningar nar vi kommer hem, forhoppningsvis med guldmedaljer runt vara halsar (om ni vill lyssna pa Jimmy Nordins skildring av detta fenomen sa finns det att hitta har: http://www.youtube.com/watch?v=wAMI3gyY6ZM)
De tva inledande matcherna flot pa utan storre spanning, dar Karl Brutal tokdominerade med att springa in sex mal och siffrorna 3-1 och 4-2 bade kunde och borde varit storre. Motstandet i den forsta matchen var ett gang sma femtonaringar som tillsammans vagde mindre an Martensson, ackompanjerade med en Nicky Butt-kopia som var helt okej pa att sparka boll. I den andra matchen stod Israelerna, som vi traningsmatchat mot pa morgonen, for motstandet och var lika latta att sla for oss som Palestina ar for Israel. Fuck You Right Back Israel!
Den sista, pa papret betydelselosa matchen eftersom vi redan var klara for slutspel, var mot det andra obesegrade laget i gruppen; engelsmannen. Vi sager engelsmannen for att nagra hade tatueringar och var idioter som engelsman i regel ar, men det kan mycket val varit ett lag helt utan engelsman som vi stalldes mot. Det ihallande regnet hade gjort planen svarspelad, men taggningen fran bada hall var det inget fel pa. Den tjocka idioten pa topp lade ribban nar han brutalt kapade LuleMackan efter tre minuter. And the war was on. Resten av matchen praglades av fula efterslangar, harda dueller och vackra mal. Och en makalos vandning. For trots 0-2-underlage for The Other Guys (vart lagnamn efter filmen med samma namn av Will Ferrell) sa var matchen inte dod. Johan, som underpresterat i de tva inledande matcherna, satte sitt forsta mal for turneringen efter fint forarbete av Kalle, innan Malet med stort M fick publiken (fyra fem tappra som trotsade regnet, alternativt somnat i regnet) att satta Curryn i halsen. Mattias far ett inkast av Mackan pa volley, ett ganska taskigt lage egentligen, som Rotans Maradona moter stenhart och skoningslost. Bollen seglar in i det bortre krysset medan vi andra forsoker forsta vad vi just sett. Hade nagon scout varit pa plats sa hade Mattias antagligen varit i Manchester just nu for att diskutera kontrakt med City. Innan domaren blaste av den andra perioden hade Johan hunnit gora sitt andra mal genom en frispark i det bortre hornet. I den sista av tre femminutersperioder avgjorde ocksa The Other Guys genom en fin kombination dar Kalle avslutade med att dunka upp bollen i nattaket. 4-2 och ett stort langfinger i ansiktet pa de osportsliga och osympatiska engelsmannen.
Kanslan att vinna en sadan match, dar adrenalinet pumpar och kanslorna svallar (ibland over) ar obeskrivlig. Domarna fick ta emot mycket skit fran bada lagen och de som tror att vi gor det har for att vi tycker att det ar kul har saklart jattefel. Vi gor det av en enda anledning. For att vinna. Och vinna kommer vi att gora.
Slutspelet startar pa mandag, forhoppninsgvis med en galen publik, pahejade av vara nyfunna hejaklacksledare och en sol som vill forgylla var tillvaro. Som sagt sa marker vi inte av vad som skrivs om oss dar hemma, men vi hoppas att vi kan skanka lite hopp och ljus till folket i vintermorkret. Om sa en enda liten manniska i Sverige valjer att undvika att bega sjalvmord, eller om nagra karlekskranka enstoringar kan finna karleken via oss, sa ar det vart det.
Nu ar det dags for massage och Red Bull. Hedman is checking out!
P.S. Som ni kanske har sett sa ar Bloggkampen avgjord. Kul att sa manga rostade. Inte sa kul att sa manga rostade pa fel blogg. Aa-fyran skrallvann namligen och en omrakning ar begard fran Rotan4bloggens medlemmar. Framforallt ar det trist att vara nara inte kan stotta oss i denna kamp utan valjer att sticka kniven i ryggen pa oss. Ni vet vilka ni ar era javlar. For oss ar ni doda.
onsdag 15 december 2010
Thailand till svenskarna
Ge tillbaka Thailand till dess rattmatiga agare - svenskarna!
Vi har nu varit i Thailand i cirka tio dagar. Drommen om ett billigt paradis med vackert vader och trevligt sallskap har kommit i uppfyllelse. Om det inte vore for en liten irriterande sak. Thailandarna.
Har kommer en topp 10-lista over varfor Thailandarna ar enda anledningen till varfor man inte borde aka dit:
1. Thailandska ar ett latsassprak som inte ens de sjalva forstar.
2. Servicen ar helt bedrovlig pa restauranger och dylika stallen. Far man en blick eller ett leende sa ar det bara att dricksa som aldrig forr. Var favorit ar en kille pa Koh Tao som hade pa sig en ny fotbollstroja varje dag. Trots att vi at minst tva maltider dar varje dag, lyckades han med konststycket att inte saga ett ord pa hela veckan. Trist.
3. Tjejerna ar fula.
4. Tjejerna ar inte alltid ens tjejer.
5. De tjejer som faktiskt ar tjejer tafsar pa en lite val mycket (eller har trojor med texten"Cum with me").
6. De tjejer som inte ens ar tjejer knullar en med blicken om man mot formodan skulle raka titta dit, vilket ar mycket obeagligt.
7. De forsoker proppa pa en allt pa stranden; idag var vi nara pa att kopa en elefantsabel. Och ett nej ar inte alltid ett nej i Thailand.
8. De kan fan bara de absolut nodvandigaste pa engelska. Att bestalla nagot utanfor menyn eller forklara att man vill ha en viss lat pa dansgolvet ar onsketakande. En utopi som passar in i fntasivarlden med enhorningar och dansande, nakna tjejer.
9. De kan inte kora bil eller ens bygga vagar som bilar kan kora pa.
10. De ar over-javla-allt, vilket hade varit okej om det inte vore for punkt 1-9.
Nasta val i Thailand ska vi stalla upp med ett nytt parti. STNF - SvenskThailands Nationalistisk Front. Ge Thailand tillbaka till svenskarna!
/ Johan Akesson
Vi har nu varit i Thailand i cirka tio dagar. Drommen om ett billigt paradis med vackert vader och trevligt sallskap har kommit i uppfyllelse. Om det inte vore for en liten irriterande sak. Thailandarna.
Har kommer en topp 10-lista over varfor Thailandarna ar enda anledningen till varfor man inte borde aka dit:
1. Thailandska ar ett latsassprak som inte ens de sjalva forstar.
2. Servicen ar helt bedrovlig pa restauranger och dylika stallen. Far man en blick eller ett leende sa ar det bara att dricksa som aldrig forr. Var favorit ar en kille pa Koh Tao som hade pa sig en ny fotbollstroja varje dag. Trots att vi at minst tva maltider dar varje dag, lyckades han med konststycket att inte saga ett ord pa hela veckan. Trist.
3. Tjejerna ar fula.
4. Tjejerna ar inte alltid ens tjejer.
5. De tjejer som faktiskt ar tjejer tafsar pa en lite val mycket (eller har trojor med texten"Cum with me").
6. De tjejer som inte ens ar tjejer knullar en med blicken om man mot formodan skulle raka titta dit, vilket ar mycket obeagligt.
7. De forsoker proppa pa en allt pa stranden; idag var vi nara pa att kopa en elefantsabel. Och ett nej ar inte alltid ett nej i Thailand.
8. De kan fan bara de absolut nodvandigaste pa engelska. Att bestalla nagot utanfor menyn eller forklara att man vill ha en viss lat pa dansgolvet ar onsketakande. En utopi som passar in i fntasivarlden med enhorningar och dansande, nakna tjejer.
9. De kan inte kora bil eller ens bygga vagar som bilar kan kora pa.
10. De ar over-javla-allt, vilket hade varit okej om det inte vore for punkt 1-9.
Nasta val i Thailand ska vi stalla upp med ett nytt parti. STNF - SvenskThailands Nationalistisk Front. Ge Thailand tillbaka till svenskarna!
/ Johan Akesson
söndag 12 december 2010
Jag vill knulla med Bruno.
Lite mer Elsas Mode far ni sta ut med...
Elsa "Supergirl" Gustavsson sitter i hotellbaren i Paris och pratar med sin bogkompis Johan (jakligt coolt namn for en bog for ovrigt) och har foljande konversation>
"Till slut kan inte Johan halla sig langre. Rod i ansiktet och med ett gapskratt pa vag att explodera flamtar han fram sin hemlighet i falsett.
- Bruno ar min guilty pleasure. Fan. Jag vill inte. Men det ar sant. Jag vill knulla med Bruno.
Elsa borjar gapskratta igen. Hon skrattar och skrattar. Skrattar sa att han far ont i magen. Tarar rinner nerfor hennes kinder.
- Hahahahaha. Du. Och Bruno. I en sang. Hahahahahaha. Bruuuuuuuuno!"
Hoppas att ni kan repa er fran den litterara valdtakten och att ni inte satte er Lussebulle i halsen. Det var allt for oss denna gang!
Log ut - slut!
Elsa "Supergirl" Gustavsson sitter i hotellbaren i Paris och pratar med sin bogkompis Johan (jakligt coolt namn for en bog for ovrigt) och har foljande konversation>
"Till slut kan inte Johan halla sig langre. Rod i ansiktet och med ett gapskratt pa vag att explodera flamtar han fram sin hemlighet i falsett.
- Bruno ar min guilty pleasure. Fan. Jag vill inte. Men det ar sant. Jag vill knulla med Bruno.
Elsa borjar gapskratta igen. Hon skrattar och skrattar. Skrattar sa att han far ont i magen. Tarar rinner nerfor hennes kinder.
- Hahahahaha. Du. Och Bruno. I en sang. Hahahahahaha. Bruuuuuuuuno!"
Hoppas att ni kan repa er fran den litterara valdtakten och att ni inte satte er Lussebulle i halsen. Det var allt for oss denna gang!
Log ut - slut!
fredag 10 december 2010
Bloggkampen 2010
Vi har blivit utmanade. Enligt ett roligt tjejgang (inte sjukt roligt) som vi traffat pa Koh Tao, har de en battre blogg an vad vi har. Varfor inte bara rosta om saken? Gor din medborgerliga plikt och lagg en rost i Bloggkampen 2010!
Rent pa forhand kanns det har som en omrostning, lika jamn som Iraks val nar Saddam Hussein fortfarande dikterade villkoren i landet. Dar och da kunde man bara rosta pa honom, vilket gjorde att han fick skyhoga hundra procent av rosterna. Vi kommer vara mer storsinta och lite mer "Fair Play" genom att faktiskt erbjuda ett alternativ; Aa-fyran.
Las deras valprogram pa aa-fyran.blogspot.com och lagg sedan er rost. Rostar ni inte pa oss sa kommer vi att hitta er. Och vi kommer att doda er.
Hedman is checking out!
Rent pa forhand kanns det har som en omrostning, lika jamn som Iraks val nar Saddam Hussein fortfarande dikterade villkoren i landet. Dar och da kunde man bara rosta pa honom, vilket gjorde att han fick skyhoga hundra procent av rosterna. Vi kommer vara mer storsinta och lite mer "Fair Play" genom att faktiskt erbjuda ett alternativ; Aa-fyran.
Las deras valprogram pa aa-fyran.blogspot.com och lagg sedan er rost. Rostar ni inte pa oss sa kommer vi att hitta er. Och vi kommer att doda er.
Hedman is checking out!
torsdag 9 december 2010
Det har med Facebook
Manniskornas tid pa jorden delas upp i tva epoker; fore och efter Facebook. Vi kan alla vara glada att vi lever i tiden efter Facebooks grundande.
Det har med Facebook har tagits till en ny niva under var vecka pa paradison Koh Tao. Mattias gar bara upp pa morgonen av en enda anledning - for att facebooka. Han pratar i statusuppateringar och forsoker fa in "poken" ut i verkliga livet (dar det blir en knuff). I skrivande stund laser Mattias en nyhet pa aftonbladet med rubriken "Facebookuppdateringen kan fa dig sparkad", vilket Mattias inte kanner nagon oro over eftersom arbetslosheten skulle ge honom mer tid pa facebook for just statusuppdateringar.
Att "facerapa" nagon har vi ocksa tagit till en ny niva. Inte langre behover man skriva nagot lustigt i nagon annans namn som skanker pinsamhet och skam over valda offer. Nu kan man satta sig ett gang pa ett internetcafe, logga in pa facebook, valja ut en val vald person och gora allt som man kan gora pa dennes sida. Det har vi gjort.
Just nu vantar vi bara pa att Facebook trottnar pa oss och slanger ut oss darifran. Vi skulle med gladje bli de forsta facebookmartyrerna i varlden, nagot som nastan blivit en besatthet for oss. Vi kan forsta att ni dar hemma, som vadar i sno och lever i kyla och morker, tycker att det ar et han att vi som har chans till sol och bad och livets glada dagar, valjer att sitta inne pa facebook, medan livet springer ifran oss utanfor internetcafet. Men det skiter vi i. Just nu lever vi livet pa facebook. Det ar dar vi vill leva, det ar dar vi vill do.
Annat som ni bor veta:
- Vi lever i ett grymt Penthouse, tillsammans med Norllanningen Fredrik och var adopterade kat Rutger (det finns en historia bakom det namnet som vi inte orkar ta har, men det ar roligt), uppe pa toppen av on. Folket pa on ser oss som gudar.
- Idag kom Koh Samui-folket. De AR Gudar. Var status pa on sjonk nagra pinnhal.
- Johan har gjort slut med sin stora foralskelse, vaskan Fuck You Flowers, efter en otrohetsaffar med den unga, grona och frascha Oceanpack. Han skote det inte snyggt, men har aldrig varit lyckligare.
- Vi har traffat Julkalenderkandisen "Ronny och Julia-Julia". Tror inte vi har fattat hur stort det ar.
- 300 ar varldens basta film. De vaknar pa morgonen och ar man. Sen ar de det hela dagen och somnar som man. Imponerande.
Nu ska jag fortsatta Facebooka lite, tack for mig!
P.S. Poke! D.S.
Det har med Facebook har tagits till en ny niva under var vecka pa paradison Koh Tao. Mattias gar bara upp pa morgonen av en enda anledning - for att facebooka. Han pratar i statusuppateringar och forsoker fa in "poken" ut i verkliga livet (dar det blir en knuff). I skrivande stund laser Mattias en nyhet pa aftonbladet med rubriken "Facebookuppdateringen kan fa dig sparkad", vilket Mattias inte kanner nagon oro over eftersom arbetslosheten skulle ge honom mer tid pa facebook for just statusuppdateringar.
Att "facerapa" nagon har vi ocksa tagit till en ny niva. Inte langre behover man skriva nagot lustigt i nagon annans namn som skanker pinsamhet och skam over valda offer. Nu kan man satta sig ett gang pa ett internetcafe, logga in pa facebook, valja ut en val vald person och gora allt som man kan gora pa dennes sida. Det har vi gjort.
Just nu vantar vi bara pa att Facebook trottnar pa oss och slanger ut oss darifran. Vi skulle med gladje bli de forsta facebookmartyrerna i varlden, nagot som nastan blivit en besatthet for oss. Vi kan forsta att ni dar hemma, som vadar i sno och lever i kyla och morker, tycker att det ar et han att vi som har chans till sol och bad och livets glada dagar, valjer att sitta inne pa facebook, medan livet springer ifran oss utanfor internetcafet. Men det skiter vi i. Just nu lever vi livet pa facebook. Det ar dar vi vill leva, det ar dar vi vill do.
Annat som ni bor veta:
- Vi lever i ett grymt Penthouse, tillsammans med Norllanningen Fredrik och var adopterade kat Rutger (det finns en historia bakom det namnet som vi inte orkar ta har, men det ar roligt), uppe pa toppen av on. Folket pa on ser oss som gudar.
- Idag kom Koh Samui-folket. De AR Gudar. Var status pa on sjonk nagra pinnhal.
- Johan har gjort slut med sin stora foralskelse, vaskan Fuck You Flowers, efter en otrohetsaffar med den unga, grona och frascha Oceanpack. Han skote det inte snyggt, men har aldrig varit lyckligare.
- Vi har traffat Julkalenderkandisen "Ronny och Julia-Julia". Tror inte vi har fattat hur stort det ar.
- 300 ar varldens basta film. De vaknar pa morgonen och ar man. Sen ar de det hela dagen och somnar som man. Imponerande.
Nu ska jag fortsatta Facebooka lite, tack for mig!
P.S. Poke! D.S.
tisdag 7 december 2010
Elsas Mode
Det har skrivits alldeles for lite om Elsas Mode pa bloggen. Mest for att det ar for jobbigt att lasa skiten, men igar laste vi ett av litteraturhistoriens samst skrivna stycken, forfattat av Sofi Fahrman, som vi inte kan undhalla er trogna lasare. Las och spy.
Vi kommer in i handlingen efter att Elsa haft ett jobbigt dygn, med brak med Hugo Cronstedt - tans hetaste singel - och med basta vannen Maria. Hon ska darfor in pa sin blogg for att fa lite uppmuntran. Sa har star det:
"Hon kanner sig allra narmast de lasare som berattar om sig sjalva. En del har problem med foraldra, eller karlek. Annu fler skriver om att de kanner sig for tjocka och att de hatar sina kroppar. Elsa gor alltid sitt basta for att peppa dem, beratta om sina egna kanslor och paminna dem om att vem som helst kan bli vad som helst med mode. Hon uppmuntrar dem att kolla in filmer som Grease - dar en skinnjacka och en ordentlig permanent raddar Olivia Newton-Johns liv."
Den sista meningen i detta vardelosa stycke bor skrivas igen. "Hon uppmuntrar dem att kolla in filmer som Grease - dar en skinnjacka och en ordentlig permanent raddar Olivia Newton-Johns liv."
Det har var det jobbigaste inlagget jag skrivit, nu gar jag och tar en ansiktsmassage istallet!
Log ut - slut!
Vi kommer in i handlingen efter att Elsa haft ett jobbigt dygn, med brak med Hugo Cronstedt - tans hetaste singel - och med basta vannen Maria. Hon ska darfor in pa sin blogg for att fa lite uppmuntran. Sa har star det:
"Hon kanner sig allra narmast de lasare som berattar om sig sjalva. En del har problem med foraldra, eller karlek. Annu fler skriver om att de kanner sig for tjocka och att de hatar sina kroppar. Elsa gor alltid sitt basta for att peppa dem, beratta om sina egna kanslor och paminna dem om att vem som helst kan bli vad som helst med mode. Hon uppmuntrar dem att kolla in filmer som Grease - dar en skinnjacka och en ordentlig permanent raddar Olivia Newton-Johns liv."
Den sista meningen i detta vardelosa stycke bor skrivas igen. "Hon uppmuntrar dem att kolla in filmer som Grease - dar en skinnjacka och en ordentlig permanent raddar Olivia Newton-Johns liv."
Det har var det jobbigaste inlagget jag skrivit, nu gar jag och tar en ansiktsmassage istallet!
Log ut - slut!
måndag 6 december 2010
En battripp till helvetet!
Vara sma utflykter vi gjort pa den har resan har hittils varit bra. Lite daligt vader ibland och vi ska inte sticka under stol med att det garna kunde varit nagon till sot tjej, men vi ar helt klart nojda med vara aventyr. Sen drog vi till Thailand och nagon kom pa iden att aka pa en liten fisketur...
Jag vet inte vilken av alla gudar som har hand om vadret, men vem det an ar sa far han garna vakna upp ur sin djupa somn och fixa lite riktigt vader till Rotan Four. Igar somnade vi pa Koh Tao till ljudet av regnets smatter pa bungalowtaket. I morse vaknade vi av samma ljud och hasade oss ivag till Thailands risigaste bat for en fisketur. "Good luck for the fishing" fick vi veta att regnet var. Det skulle visa sig att det inte gallde alla som var med pa resan. Med oss pa fisketuren hade vi de tva norrlandska bergsklattrarna Mackan och Freddan som just anlant fran Mount Everest, vilket ar klart mer imponerande an vara bestigningar den har resan... Vi hade aven sallskap av en thailandare som korde baten och en italienare, vars roll pa baten fortfarande ar ett mysterium eftersom han inte gjorde nagot annat an stirrade ut i vattnet. Han inledde ocksa med den socialt retarderade frasen "Hello, I speak no english, from Italy". Las: "Hall kaften och fiska snorungar!".
Forutom att regnet oste ner och att vi satt pa en bat som inte var byggd for att klara atta personer sa var laget ratt stabilt. Nej, vi frops ocksa. Och vi visste att vi skulle vara ute pa vattnet i sju timmar. Plus att vi hade betalat arets overpris - 1500 bath, vilket var 1450 bath over marknadspriset. Sa det var fan inte alls bra nar baten tuffade ivag ut i dimman. Och det var anda bara borjan.
Johan och Freddan forpassades snabbt till aktern pa baten, antagligen framst for att undvika att baten skulle valta over. Det var, sahar i efterhand, javligt taskigt. For medans det var tidernas fisksafari pa framre delen av baten sa valde fiskarna inte att sa mycket som titta pa varat bete. Nar Freddan efter manga svordomar och manga forbannelser over fiskjavlarna, val fick upp en liten firre hade grabbarna dar fram fatt fisk som kommer att kunna matta bade thailandaren och italienaren fram till nyar. For lille Johan gick det sa daligt sa att man bara kunde skratta at elandet. Efter att ha suttit och stirrat ner i vattnet medan fiskarna lyste med sin franvaro de forsta tre timmarna (och medan man fick hora tjoandet fran andra sidan baten dar fiskarna hoppade upp pa dack av sig sjalva), borjade grabben att ma lite daligt. Konstigt eftersom baten stod stilla pa lugnt vatten, men det ska sagas att det inte var Sveriges tuffaste man som satt langst vak i baten denna dag. Sa medan FiskarKalle drog upp sin tionde fangst for dagen sa satt Johan, ynklig och radd, pa toalettgolvet och kastade upp det lilla som fanns kvar i honom. Thailandaren tittade inte ens till en och italienaren satt och smalog mot mig det acklet!
Nar man kravlat sig upp fran toalettgolvet sa tog det inte lang tid innan forsta fisken halades upp. Vinden har vant, tankte man, nu javlar kommer fiskarna att hoppa upp i knat pa mig! Tank igen Hedman, for minuten senare hade forsta fiskespot trasslat ihop sig och Thailandaren fick agna en kvart at att forsoka losa upp knutarna, for att till slut ge upp och ge den dumme svensken ett nytt spo. Nar aven detta spo trasslat ihop sig innan kroken ens natt vattnet sa gav Johan upp och gick och satte sig inne i baten for att grata och sova, vilket han gjorde tills baten kom iland igen nagon timme senare. For att summera Johans tripp sa fick han betala 1500 baths for att:
- frysa arslet av sig i regnet
- spy och ma daligt hela resan
- lunch
- forstora tva fiskespon (varde ca 7000 bath - fuck you thaijavel!)
- fa en fisk, vilket var fem farre an den som fick nastfarst
Jaja, det var en vardelos resa, men det kommer sakert varre resor under vara veckor i det har landet. Nu ska jag lagga mig i sangen och gora det som piggar upp ett tyngt sinne; lasa Elsas Mode. Elsa har precis brakat med Hugo Cronstedt - stans hetaste singel - pa ett hotellrum i Paris. Maste se hur var allas supergirl kranglar sig utr den situationen! Bye bye alla klicklovers!
P.S. Den som fick flest fiskar (vilket var Kalle saklart) behovde inte betala resan. Sjukt att den enda som tyckte att det var vart pengarna slapp betala medan jag som inte skulle satta mig pa den baten ens om jag fick 1500 bath far betala annu mer!
Jag vet inte vilken av alla gudar som har hand om vadret, men vem det an ar sa far han garna vakna upp ur sin djupa somn och fixa lite riktigt vader till Rotan Four. Igar somnade vi pa Koh Tao till ljudet av regnets smatter pa bungalowtaket. I morse vaknade vi av samma ljud och hasade oss ivag till Thailands risigaste bat for en fisketur. "Good luck for the fishing" fick vi veta att regnet var. Det skulle visa sig att det inte gallde alla som var med pa resan. Med oss pa fisketuren hade vi de tva norrlandska bergsklattrarna Mackan och Freddan som just anlant fran Mount Everest, vilket ar klart mer imponerande an vara bestigningar den har resan... Vi hade aven sallskap av en thailandare som korde baten och en italienare, vars roll pa baten fortfarande ar ett mysterium eftersom han inte gjorde nagot annat an stirrade ut i vattnet. Han inledde ocksa med den socialt retarderade frasen "Hello, I speak no english, from Italy". Las: "Hall kaften och fiska snorungar!".
Forutom att regnet oste ner och att vi satt pa en bat som inte var byggd for att klara atta personer sa var laget ratt stabilt. Nej, vi frops ocksa. Och vi visste att vi skulle vara ute pa vattnet i sju timmar. Plus att vi hade betalat arets overpris - 1500 bath, vilket var 1450 bath over marknadspriset. Sa det var fan inte alls bra nar baten tuffade ivag ut i dimman. Och det var anda bara borjan.
Johan och Freddan forpassades snabbt till aktern pa baten, antagligen framst for att undvika att baten skulle valta over. Det var, sahar i efterhand, javligt taskigt. For medans det var tidernas fisksafari pa framre delen av baten sa valde fiskarna inte att sa mycket som titta pa varat bete. Nar Freddan efter manga svordomar och manga forbannelser over fiskjavlarna, val fick upp en liten firre hade grabbarna dar fram fatt fisk som kommer att kunna matta bade thailandaren och italienaren fram till nyar. For lille Johan gick det sa daligt sa att man bara kunde skratta at elandet. Efter att ha suttit och stirrat ner i vattnet medan fiskarna lyste med sin franvaro de forsta tre timmarna (och medan man fick hora tjoandet fran andra sidan baten dar fiskarna hoppade upp pa dack av sig sjalva), borjade grabben att ma lite daligt. Konstigt eftersom baten stod stilla pa lugnt vatten, men det ska sagas att det inte var Sveriges tuffaste man som satt langst vak i baten denna dag. Sa medan FiskarKalle drog upp sin tionde fangst for dagen sa satt Johan, ynklig och radd, pa toalettgolvet och kastade upp det lilla som fanns kvar i honom. Thailandaren tittade inte ens till en och italienaren satt och smalog mot mig det acklet!
Nar man kravlat sig upp fran toalettgolvet sa tog det inte lang tid innan forsta fisken halades upp. Vinden har vant, tankte man, nu javlar kommer fiskarna att hoppa upp i knat pa mig! Tank igen Hedman, for minuten senare hade forsta fiskespot trasslat ihop sig och Thailandaren fick agna en kvart at att forsoka losa upp knutarna, for att till slut ge upp och ge den dumme svensken ett nytt spo. Nar aven detta spo trasslat ihop sig innan kroken ens natt vattnet sa gav Johan upp och gick och satte sig inne i baten for att grata och sova, vilket han gjorde tills baten kom iland igen nagon timme senare. For att summera Johans tripp sa fick han betala 1500 baths for att:
- frysa arslet av sig i regnet
- spy och ma daligt hela resan
- lunch
- forstora tva fiskespon (varde ca 7000 bath - fuck you thaijavel!)
- fa en fisk, vilket var fem farre an den som fick nastfarst
Jaja, det var en vardelos resa, men det kommer sakert varre resor under vara veckor i det har landet. Nu ska jag lagga mig i sangen och gora det som piggar upp ett tyngt sinne; lasa Elsas Mode. Elsa har precis brakat med Hugo Cronstedt - stans hetaste singel - pa ett hotellrum i Paris. Maste se hur var allas supergirl kranglar sig utr den situationen! Bye bye alla klicklovers!
P.S. Den som fick flest fiskar (vilket var Kalle saklart) behovde inte betala resan. Sjukt att den enda som tyckte att det var vart pengarna slapp betala medan jag som inte skulle satta mig pa den baten ens om jag fick 1500 bath far betala annu mer!
torsdag 2 december 2010
Tack for allt Sydney!
Sydney. Staden dar kineserna finns i overflod och regnet aldrig upphor, staden dar Scruffy Murphys aldrig sover och Side Bar aldrig haft en trevlig doorvakt. Staden som vi kallar hem.
Hem ar dar ens hjarta bor. Dar man vet att man kommer att tas emot med oppna armar oavsett hur lange man varit borta eller av vilka skal man varit det. Hemma bedoms man inte efter vad man gjort eller varfor man gjort det, man ses som den manniska man ar djupt inne i hjartat. Sydney ser bortom vara snedsteg som vi i Rotan Four gor och alskar oss bessiningslost. Precis som vi alskar Sydney.
Har kommer darfor listan over vara favoritplatser i Sydney:
3. Pa en hedrande tredjeplats pa listan over favoritplatser i Sydney hamnar vart kara hostel Wake Up! Med varldens storsta Oscar©statyett i lobbyn slar de an tonen for vad som komma skall. Australiens enda hostel som inte luktar kiss i rummen och dar tjejerna ibland ar sota och framforallt det dyraste boendet i Sydney. Sa manga fina minnen dar vi smugglat in flickor genom brandtrappan, facerapat norskor och skrikit oss hesa pa rummet till Hakan Hellstrom. Tack for allt Wake Up!
2. Andraplatsen gar till den numera legendariska nattklubben Side Bar, som ligger mycket laegligt i kallaren pa Wake Up! och som alltid bjuder upp till dans nar man behover det. En knytpunkt for alla backpackers, med liveband, discokula och en och annan tyska som druckit scheizemycket och behover hjalp med tvatten. Enda minuset ligger i dorrvakterna som anstallts direkt fran olika fangelser i Sydney, samt den skrackinjagande "mattanten" fran Rudbeckskolan som enligt ryktena gick med fotboja. Livsfarliga, men bidrar till mystiken pa stallet. Tack for allt Side Bar!
1. Och vinnaren ar.... (Fanfar!...) SCRUFFY MURPHY!! Helt okej mat, halvbra service, grymma oppettider (stanger namligen aldrig, forutom ibland da de borde ha oppet anda) och trevliga man och kvinnor. Har man tur kan man fa mannen och kvinnan i samma paket... Racker mer an val for att kamma hem forstalpatsen pa denna lista eftersom ingen har blivit sa ovillkorligt kar i en plats sa som Marcus foralskat sig i Scruffys. Skulle inte kunna leva med honom om jag inte placerat denna halvtaskiga pub pa forstaplatsen.
Bubblare: Eftersom vi under var Sydneyvistelse inte besokt nagra andra platser an dessa tre sa blir det omojligt att ha en bubblare. Varje serios lista har dock en bubblareplats, sa aven denna.
Innan tiden pa internetcafet tar slut sa ska aven sma, triviala angelagenheter behandlas:
- Vi gillade flygturen fran Cairns som fan, mest for att de visade Damernas Australiensiska serie i Amerikansk Fotboll. Mansgrisigt sa det forslar med minimala klader och fight varje minut. Raw!
- Sune och Berts ena fader, Soren Olsson, forfoljer oss under resan med sitt kedjerokande. Borjar bli smatt komiskt.
- Vi har under den senaste veckan lyckats tappa bort tva par solglasogon, tva necessarer, en kamera (och en som ar sonder pa alla satt och vis), en fotboll, klader som en by i Afrika skulle kunnat anvanda i ett ar, snusdosor for ett hockeylag och Marcus fem ganger. Skarpning kravs!
- Vi har borjat kolla pa Sunes Jul for att fa upp julkanslan, vilket fungerar sadar. Att se Peter Haber som Rudolf Andersson ar dock vart sa mycket mer an all julkansla som finns!
Kvar att gora i Sydney innan vi drar till the land of thais ar att sola i parken, ata pa scruffys och sedan ge Unge Hungrige ett Family Pack fran McDonalds till middag. Log ut - slut!
P.S. Om Natalie Gonzales (servitris pa Scruffy) mot all formodan laser detta sa far du garna lagga till Marcus Martensson pa facebook. D.S.
Hem ar dar ens hjarta bor. Dar man vet att man kommer att tas emot med oppna armar oavsett hur lange man varit borta eller av vilka skal man varit det. Hemma bedoms man inte efter vad man gjort eller varfor man gjort det, man ses som den manniska man ar djupt inne i hjartat. Sydney ser bortom vara snedsteg som vi i Rotan Four gor och alskar oss bessiningslost. Precis som vi alskar Sydney.
Har kommer darfor listan over vara favoritplatser i Sydney:
3. Pa en hedrande tredjeplats pa listan over favoritplatser i Sydney hamnar vart kara hostel Wake Up! Med varldens storsta Oscar©statyett i lobbyn slar de an tonen for vad som komma skall. Australiens enda hostel som inte luktar kiss i rummen och dar tjejerna ibland ar sota och framforallt det dyraste boendet i Sydney. Sa manga fina minnen dar vi smugglat in flickor genom brandtrappan, facerapat norskor och skrikit oss hesa pa rummet till Hakan Hellstrom. Tack for allt Wake Up!
2. Andraplatsen gar till den numera legendariska nattklubben Side Bar, som ligger mycket laegligt i kallaren pa Wake Up! och som alltid bjuder upp till dans nar man behover det. En knytpunkt for alla backpackers, med liveband, discokula och en och annan tyska som druckit scheizemycket och behover hjalp med tvatten. Enda minuset ligger i dorrvakterna som anstallts direkt fran olika fangelser i Sydney, samt den skrackinjagande "mattanten" fran Rudbeckskolan som enligt ryktena gick med fotboja. Livsfarliga, men bidrar till mystiken pa stallet. Tack for allt Side Bar!
1. Och vinnaren ar.... (Fanfar!...) SCRUFFY MURPHY!! Helt okej mat, halvbra service, grymma oppettider (stanger namligen aldrig, forutom ibland da de borde ha oppet anda) och trevliga man och kvinnor. Har man tur kan man fa mannen och kvinnan i samma paket... Racker mer an val for att kamma hem forstalpatsen pa denna lista eftersom ingen har blivit sa ovillkorligt kar i en plats sa som Marcus foralskat sig i Scruffys. Skulle inte kunna leva med honom om jag inte placerat denna halvtaskiga pub pa forstaplatsen.
Bubblare: Eftersom vi under var Sydneyvistelse inte besokt nagra andra platser an dessa tre sa blir det omojligt att ha en bubblare. Varje serios lista har dock en bubblareplats, sa aven denna.
Innan tiden pa internetcafet tar slut sa ska aven sma, triviala angelagenheter behandlas:
- Vi gillade flygturen fran Cairns som fan, mest for att de visade Damernas Australiensiska serie i Amerikansk Fotboll. Mansgrisigt sa det forslar med minimala klader och fight varje minut. Raw!
- Sune och Berts ena fader, Soren Olsson, forfoljer oss under resan med sitt kedjerokande. Borjar bli smatt komiskt.
- Vi har under den senaste veckan lyckats tappa bort tva par solglasogon, tva necessarer, en kamera (och en som ar sonder pa alla satt och vis), en fotboll, klader som en by i Afrika skulle kunnat anvanda i ett ar, snusdosor for ett hockeylag och Marcus fem ganger. Skarpning kravs!
- Vi har borjat kolla pa Sunes Jul for att fa upp julkanslan, vilket fungerar sadar. Att se Peter Haber som Rudolf Andersson ar dock vart sa mycket mer an all julkansla som finns!
Kvar att gora i Sydney innan vi drar till the land of thais ar att sola i parken, ata pa scruffys och sedan ge Unge Hungrige ett Family Pack fran McDonalds till middag. Log ut - slut!
P.S. Om Natalie Gonzales (servitris pa Scruffy) mot all formodan laser detta sa far du garna lagga till Marcus Martensson pa facebook. D.S.
lördag 27 november 2010
Har har ni natt att gladjas at era javlar!
Langt ifran allt vad sno, slask och SL-forseningar heter sa avundas ni 4 grabbar som befinner sig i ett av varldens coolaste lander med sol, bad och brudar. Gor inte det, for det stammer inte...
Sen vi lamnade Byron Bay for tva veckor sedan bestamde sig vadergudarna i Oceanien for att gora livet surt for Rotan 4 genom att paborja regnperioden minst en manad for tidigt. Surfers Paradise bjod pa glimtar av sol, men enda dagen pa stranden agnades at lopning, armhavningar och situps for att latta nagra otranade samveten (Marcus var hemma och "vilade ogonen"). Darefter vidare till Noosa, var hjalte Joshs hemort. Det regnade 45/48 timmar, resten kan inte beskrivas som regn, luften var blot och hade vi kunnat hade vi bytt lungor mot hjalar. Vidare till Hervey Bay, i vantan pa utflykten till paradison Fraser Island, for tva dygn av Noosa-vader. Val pa Fraser valde vadergudarna att leka lite med oss. Stralande sol i 10 minuter forbyttes mot Monsunregn, for att sedan bjuda pa 5 minuter uppehall foljt av tva timmars irriterande smaskurar. Javla skitskrap!
Men, okej, lite regn har aldrig skadat nagon tanker ni. Vi ar anda pa semester och skapar dagliga minnen i goda vanners lag och moter nya harliga manniskor som vi kommer kunna resa tillsammans med, kanske traffa nagra sota tjejer att segla tillsammans med i Whitsundays, Marcus kanske kan fa chansen att charma nagon med sina egenskrivna latar framfor en lagereld, kanske lite skont balkonghang pa forfesterna, kanske atminstone nagon halvsot tjej med en defekt i form av ett ben eller bara ben och ni tanker att lite regn kan man sta ut med, for de har i alla fall gott sallskap, men tank INTE det, det stammer inte...
Fram till dags dato har vi inte mott en enda trevlig, halvsot tjej som annu inte blivit brannskadad i ansiktet eller misshandlad med en yxa. Nar vi val gjort det sa har de antingen....
a. haft pojkvan (eller ljugit om att de haft det)
b. haft ont i huvudet/varit tvugna att ga upp tidigt nasta morgon (eller ljugit om det)
c. hoppat ner fran trappor for att undvika oss (men vagrat komma ihag det)
Det vanligaste ar dock att de ar fran tyskland och pratar som Adolf Hitler och ser ut som Josef Goebbels, alternativt att de ar fran Storbrittanien och ser ut som britter. Vi har tittat klart mer pa tyskorna...
Men vafan, tjejer kan man ju leva utan, ni har ju i alla fall ett jakla skont vintervader!, tanker ni. Och, ja vi har fatt rapporter om att Sverige fortfarande ar ett land som Gud har glomt bort, men han snoozade fan nagon gang for mycket dagen han skulle ge Australien vader ocksa. Nar solen val ar framme ar Rotan Four snabbare pa att ta av sig trojorna an vad Simon Thyllander ar efter en fotbollsmatch. Sa kanske kommer vi hem med en hyfsat jamn rod branna anda.
Lite roligt har vi alla fall haft:
- Johan har fatt ett nytt smeknamn - Gargamel, efter en bild som aldrig far komma upp pa internet.
- Var guide pa Fraser sag ut som Ricky Gervais. Det var en kvinna.
- Vi hade sandkrig pa Whitsundays. Allt var jamnt innan Kalle, Johan och Matte valde att alliera sig och ga pa tjockisen Marcus som fick ge sig.
- Anna har traffat en kvinnlig kompis.
Resans bittraste inlagg ska nu avslutas och bitterheten beror mest pa att Mattias slutade sist i dagens plump och att han ocksa fick veta att Zlatan gick mallos av planen fran senaste matchen. Nu ska vi till Cairns, dar vaderprognosen for de narmaste dagarna ar: regn kraftigt regn och hagel. Fuck You world!
Sen vi lamnade Byron Bay for tva veckor sedan bestamde sig vadergudarna i Oceanien for att gora livet surt for Rotan 4 genom att paborja regnperioden minst en manad for tidigt. Surfers Paradise bjod pa glimtar av sol, men enda dagen pa stranden agnades at lopning, armhavningar och situps for att latta nagra otranade samveten (Marcus var hemma och "vilade ogonen"). Darefter vidare till Noosa, var hjalte Joshs hemort. Det regnade 45/48 timmar, resten kan inte beskrivas som regn, luften var blot och hade vi kunnat hade vi bytt lungor mot hjalar. Vidare till Hervey Bay, i vantan pa utflykten till paradison Fraser Island, for tva dygn av Noosa-vader. Val pa Fraser valde vadergudarna att leka lite med oss. Stralande sol i 10 minuter forbyttes mot Monsunregn, for att sedan bjuda pa 5 minuter uppehall foljt av tva timmars irriterande smaskurar. Javla skitskrap!
Men, okej, lite regn har aldrig skadat nagon tanker ni. Vi ar anda pa semester och skapar dagliga minnen i goda vanners lag och moter nya harliga manniskor som vi kommer kunna resa tillsammans med, kanske traffa nagra sota tjejer att segla tillsammans med i Whitsundays, Marcus kanske kan fa chansen att charma nagon med sina egenskrivna latar framfor en lagereld, kanske lite skont balkonghang pa forfesterna, kanske atminstone nagon halvsot tjej med en defekt i form av ett ben eller bara ben och ni tanker att lite regn kan man sta ut med, for de har i alla fall gott sallskap, men tank INTE det, det stammer inte...
Fram till dags dato har vi inte mott en enda trevlig, halvsot tjej som annu inte blivit brannskadad i ansiktet eller misshandlad med en yxa. Nar vi val gjort det sa har de antingen....
a. haft pojkvan (eller ljugit om att de haft det)
b. haft ont i huvudet/varit tvugna att ga upp tidigt nasta morgon (eller ljugit om det)
c. hoppat ner fran trappor for att undvika oss (men vagrat komma ihag det)
Det vanligaste ar dock att de ar fran tyskland och pratar som Adolf Hitler och ser ut som Josef Goebbels, alternativt att de ar fran Storbrittanien och ser ut som britter. Vi har tittat klart mer pa tyskorna...
Men vafan, tjejer kan man ju leva utan, ni har ju i alla fall ett jakla skont vintervader!, tanker ni. Och, ja vi har fatt rapporter om att Sverige fortfarande ar ett land som Gud har glomt bort, men han snoozade fan nagon gang for mycket dagen han skulle ge Australien vader ocksa. Nar solen val ar framme ar Rotan Four snabbare pa att ta av sig trojorna an vad Simon Thyllander ar efter en fotbollsmatch. Sa kanske kommer vi hem med en hyfsat jamn rod branna anda.
Lite roligt har vi alla fall haft:
- Johan har fatt ett nytt smeknamn - Gargamel, efter en bild som aldrig far komma upp pa internet.
- Var guide pa Fraser sag ut som Ricky Gervais. Det var en kvinna.
- Vi hade sandkrig pa Whitsundays. Allt var jamnt innan Kalle, Johan och Matte valde att alliera sig och ga pa tjockisen Marcus som fick ge sig.
- Anna har traffat en kvinnlig kompis.
Resans bittraste inlagg ska nu avslutas och bitterheten beror mest pa att Mattias slutade sist i dagens plump och att han ocksa fick veta att Zlatan gick mallos av planen fran senaste matchen. Nu ska vi till Cairns, dar vaderprognosen for de narmaste dagarna ar: regn kraftigt regn och hagel. Fuck You world!
söndag 21 november 2010
Här har ni något litet i alla fall, ni svältfödda!
Silencio stampa är över för Rotan Four, dags att ta bladet från munnen och berätta lite vad vi haft för oss den senaste tiden.
Anledningen till vår tystnad är egentligen två; antingen har vi gjort saker som vi inte är särskilt stolta över, typ olagliga eller moraliskt oförsvarbara, eller så har vi gjort saker som är otroligt tråkiga att läsa om, typ åka buss, haft VM i vänta på Marcus eller tittat ut på regnet. Däremellan har det dock hänt saker som ni trogna läsare av denna blogg gärna får ta del av. Så spänn fast säkerhetsbältet - nu kör vi!
- Johan har hittat en ny bästa vän och han heter Rocky och är tecknad. Man kan tycka att det ligger något patetiskt i att åka världen runt och sen förlora sig i en tecknad hund. Och det är det nog också.
- Marcus har slutat att sova 18 timmar om dygnet, bara för att istället spela CM under samma tidsrymd. Han har hittils fått sparken av två olika klubbar, men ger sig inte för det. Lycka till MacCoach!
- Mattias har under tre veckor lyckas sova med kläder och skor i 95% av fallen. Anledningen är att han känner sig jäkligt cool och "free-minded". Helt klart coolast i gänget.
- Nämnde Mattias har också startat en alternativ karriär när hans journalist/författar/gitarrspelar/korpenproffsdrömmar kraschat; facebookdetektiv. Har spenderat senaste 48 timmarna med att hitta en person på facebook. Och lyckades!
- Vi har skitit helt sonika i att surfa mer på resan för att inte ösa mer vatten på hans surfkvarn. Det räcker med att han är bäst på allt annat.
Veckans...
...fråga: "Was it sunny in Thailand?" Mattias till en snygg holländska. Svaret lät inte vänta på sig: "Of Course - its always sunny in Thailand!" Förlåt.
...felval: Marcus beslut att ta bönor till frukost medan resten av gruppen tog pannkakor. Till och med servitrisen skrattade åt Marcus.
...Harrison: Alla förutom Johan. Den nya regeln om att fem plump i rad innebär en date med Harrison har skapat nervositet i gruppen. Unge Kortspelande är den enda som lyckas hålla nerverna intakt. En mob i Marcus, Kalle och Matte förbereder nu Harrisons alldeles för sena död. Johan håller honom gömd.
...är-ni-här-ni-med-fan-vad...kul...: Killarna vi har försökt skaka av oss sen Sydney lyckas hitta oss både i Byron och i Surfers Paradise. Hoppas att de gick på lögnen om att vi ska till Estland i decmeber.
...låt: For me - Formidable. Både Johan och MacLove lyckades kära ner sig i en fransyska och bedyrade denna kärlek med att sjunga denna låt från filmen Seven Pounds med Will Smith. Fransyskan, med sagonamnet Florence, sket i Marcus och sa "Jag älskar dig!" till Johan. På svenska. Utan pistolhot. 1-0 till Hedman.
Imorn ska vi ut till Fraser Island vilket ser ut som paradiset på jorden på alla bilder. Regnar det då så kommer vi ändå ljuga och säga att solen sken hela tiden, för ni ska fan inte få gotta er i våra misslyckanden!
So long vänner!
P.S. Elsas Mode motsvarar alla förväntningar i dålig litteratur. I det senaste kapitlet (som hette Bakis Punkt Nu) fick Elsa värsta ångesten efter att ha fyllebloggat om en fest, där hon festade med Hugo Cronstedt, stans hetaste singel. Problemet är att hon INTE GJORDE DET!!! Fatta paniken!! Och när hon skulle radera inlägget så krånglade datorn! Elsa börjar gråta och jag som läser gråter även jag, fast i ett annat syfte. Mer om Elsa "Supergirl" Gustafsson och hennes galna äventyr kommer på bloggen under resan. Tyvärr.
Anledningen till vår tystnad är egentligen två; antingen har vi gjort saker som vi inte är särskilt stolta över, typ olagliga eller moraliskt oförsvarbara, eller så har vi gjort saker som är otroligt tråkiga att läsa om, typ åka buss, haft VM i vänta på Marcus eller tittat ut på regnet. Däremellan har det dock hänt saker som ni trogna läsare av denna blogg gärna får ta del av. Så spänn fast säkerhetsbältet - nu kör vi!
- Johan har hittat en ny bästa vän och han heter Rocky och är tecknad. Man kan tycka att det ligger något patetiskt i att åka världen runt och sen förlora sig i en tecknad hund. Och det är det nog också.
- Marcus har slutat att sova 18 timmar om dygnet, bara för att istället spela CM under samma tidsrymd. Han har hittils fått sparken av två olika klubbar, men ger sig inte för det. Lycka till MacCoach!
- Mattias har under tre veckor lyckas sova med kläder och skor i 95% av fallen. Anledningen är att han känner sig jäkligt cool och "free-minded". Helt klart coolast i gänget.
- Nämnde Mattias har också startat en alternativ karriär när hans journalist/författar/gitarrspelar/korpenproffsdrömmar kraschat; facebookdetektiv. Har spenderat senaste 48 timmarna med att hitta en person på facebook. Och lyckades!
- Vi har skitit helt sonika i att surfa mer på resan för att inte ösa mer vatten på hans surfkvarn. Det räcker med att han är bäst på allt annat.
Veckans...
...fråga: "Was it sunny in Thailand?" Mattias till en snygg holländska. Svaret lät inte vänta på sig: "Of Course - its always sunny in Thailand!" Förlåt.
...felval: Marcus beslut att ta bönor till frukost medan resten av gruppen tog pannkakor. Till och med servitrisen skrattade åt Marcus.
...Harrison: Alla förutom Johan. Den nya regeln om att fem plump i rad innebär en date med Harrison har skapat nervositet i gruppen. Unge Kortspelande är den enda som lyckas hålla nerverna intakt. En mob i Marcus, Kalle och Matte förbereder nu Harrisons alldeles för sena död. Johan håller honom gömd.
...är-ni-här-ni-med-fan-vad...kul...: Killarna vi har försökt skaka av oss sen Sydney lyckas hitta oss både i Byron och i Surfers Paradise. Hoppas att de gick på lögnen om att vi ska till Estland i decmeber.
...låt: For me - Formidable. Både Johan och MacLove lyckades kära ner sig i en fransyska och bedyrade denna kärlek med att sjunga denna låt från filmen Seven Pounds med Will Smith. Fransyskan, med sagonamnet Florence, sket i Marcus och sa "Jag älskar dig!" till Johan. På svenska. Utan pistolhot. 1-0 till Hedman.
Imorn ska vi ut till Fraser Island vilket ser ut som paradiset på jorden på alla bilder. Regnar det då så kommer vi ändå ljuga och säga att solen sken hela tiden, för ni ska fan inte få gotta er i våra misslyckanden!
So long vänner!
P.S. Elsas Mode motsvarar alla förväntningar i dålig litteratur. I det senaste kapitlet (som hette Bakis Punkt Nu) fick Elsa värsta ångesten efter att ha fyllebloggat om en fest, där hon festade med Hugo Cronstedt, stans hetaste singel. Problemet är att hon INTE GJORDE DET!!! Fatta paniken!! Och när hon skulle radera inlägget så krånglade datorn! Elsa börjar gråta och jag som läser gråter även jag, fast i ett annat syfte. Mer om Elsa "Supergirl" Gustafsson och hennes galna äventyr kommer på bloggen under resan. Tyvärr.
söndag 14 november 2010
Nu ska du dö din jävel!
Han kom som ett yrväder, Harrison Ford. Men underbart är kort och efter blott en vecka har han redan satt sin sista potatis. Farväl, Harrison!
Vår vän Fredrik Baldo Lundblad påminde oss häromdagen om att ställningen i tävlingen varit lite svår att följa. Detta faktum har två förklaringar. Den ena är att bloggare 1, Unge Förnedrade, underpresterat så in i helvete och således inte vill skriva om tävlingen. Den andra är att Bloggare 2, Matti, gör slarvsylta av motståndet men ogärna vill framhäva sig själv på bloggen, ödmjuk som vi vet att han är. Hur som helst, tävlingens fokus har under en senaste veckan handlat om allt annat än att vinna, det har handlat om att INTE komma sist.
Vår numera begravde vän Sliren Siren, var till en början tänkt som ett hårt straff för den som kom sist i de tävlingar som driver den här resan framåt. Det skulle dock visa sig att Siren kom att göra mer nytta än skada, hon var en isbrytare och en glädjespridare i samma person. Visst, ingen ville ha henne på sig - hon var klängig som fan och man fick skämmas för henne mången gång. Men mitt i detta lilla hat, så fanns det alltid mycket kärlek och värme.
Hon var lite som en efterhängsen beundrarinna som man nekat för ofta utan att hon fattat vinken. Det är först när uppmärksamheten försvunnit som man förstått att man trivts med den...
Med Harrison Ford är det dock annorlunda; inför honom är det bara hat som gäller. Att gå ut med Harrison är som att gå ut med en ouppskattad arbetskollega eller klasskamrat för att vara snäll, men som svarar med att vara en riktig skitstövel (man skulle kunna döpa om honom till Owe Sundberg från solsidan). Varje sekund man
umgås med honom måste man kväva en impuls att riva sönder honom i småbitar. Ett sådant förhållande är såklart inte hållbart i längden och det har knappt velats tävla i veckan. Det var därför som vi igår bestämde oss för att göra slut på Harrison - en gång för alla. Det slöts en hederspakt där det bestämdes att när alla i Rotan Four har tvingats bära honom under en pinsam tid på dygnet så är hans tid all och han kommer efter det inte få gå ut med oss längre.
Inför dagens tävling som Marcus höll, hade alla förutom Kalle hamnat sist i en tävling under Harrisons era, och därmed också fått stifta bekantskap med denna djävulstingest på alldeles för nära håll. Det skulle alltså krävas att Kalle skulle komma sist för att få ett slut på denna fruktansvärda era. Och Gud hörde bön. Trots att tävlingen var som vigd åt Kalles fysik (simtävling, kombinerat med löpning), tröt orken för Kalle och han hamnade sist efter Matti och vinnaren Unge Trötte. Alla var dämed glada åt att Harrison skulle göra sin sista kväll med oss. Skrattar bäst som 
skrattar sist din jävel!
Apropå tävlingen så är ställningen efter 28 deltävlingar följande:
Mattias 50 p
Marcus 40 p
Kalle 39 p
Johan 36 p
För Markus och Kalle har de senaste tävlingarna tagit enormt lång tid att klura ut. Visst, Harrison har viss skuld till detta, men kanske börjar dessa mindre kreativa hjärnor att få slut på idéer. Å deras vägnar efterlyser vi därför tips på grenar som ni vill se oss kriga i. Gärna någon öppen gren, att se vem som kan nicka en fotboll flest gånger är inte så spännande mot Unge Bolltrollande...
Imorgon lämnar vi Byron bay och rör oss uppåt Surfers paradise. En relativt onödig upplysning för er läsare. Vi är i Australien, har inte sett ett moln på 5 dagar och irriterar oss på betydligt roligare saker än snöslask och SL - var vi lapar sol skiter ni förmodligen i... och vi skiter i er! Puss och kram
Vår vän Fredrik Baldo Lundblad påminde oss häromdagen om att ställningen i tävlingen varit lite svår att följa. Detta faktum har två förklaringar. Den ena är att bloggare 1, Unge Förnedrade, underpresterat så in i helvete och således inte vill skriva om tävlingen. Den andra är att Bloggare 2, Matti, gör slarvsylta av motståndet men ogärna vill framhäva sig själv på bloggen, ödmjuk som vi vet att han är. Hur som helst, tävlingens fokus har under en senaste veckan handlat om allt annat än att vinna, det har handlat om att INTE komma sist.
Vår numera begravde vän Sliren Siren, var till en början tänkt som ett hårt straff för den som kom sist i de tävlingar som driver den här resan framåt. Det skulle dock visa sig att Siren kom att göra mer nytta än skada, hon var en isbrytare och en glädjespridare i samma person. Visst, ingen ville ha henne på sig - hon var klängig som fan och man fick skämmas för henne mången gång. Men mitt i detta lilla hat, så fanns det alltid mycket kärlek och värme.
Hon var lite som en efterhängsen beundrarinna som man nekat för ofta utan att hon fattat vinken. Det är först när uppmärksamheten försvunnit som man förstått att man trivts med den...Med Harrison Ford är det dock annorlunda; inför honom är det bara hat som gäller. Att gå ut med Harrison är som att gå ut med en ouppskattad arbetskollega eller klasskamrat för att vara snäll, men som svarar med att vara en riktig skitstövel (man skulle kunna döpa om honom till Owe Sundberg från solsidan). Varje sekund man
umgås med honom måste man kväva en impuls att riva sönder honom i småbitar. Ett sådant förhållande är såklart inte hållbart i längden och det har knappt velats tävla i veckan. Det var därför som vi igår bestämde oss för att göra slut på Harrison - en gång för alla. Det slöts en hederspakt där det bestämdes att när alla i Rotan Four har tvingats bära honom under en pinsam tid på dygnet så är hans tid all och han kommer efter det inte få gå ut med oss längre.
Inför dagens tävling som Marcus höll, hade alla förutom Kalle hamnat sist i en tävling under Harrisons era, och därmed också fått stifta bekantskap med denna djävulstingest på alldeles för nära håll. Det skulle alltså krävas att Kalle skulle komma sist för att få ett slut på denna fruktansvärda era. Och Gud hörde bön. Trots att tävlingen var som vigd åt Kalles fysik (simtävling, kombinerat med löpning), tröt orken för Kalle och han hamnade sist efter Matti och vinnaren Unge Trötte. Alla var dämed glada åt att Harrison skulle göra sin sista kväll med oss. Skrattar bäst som 
skrattar sist din jävel!Apropå tävlingen så är ställningen efter 28 deltävlingar följande:
Mattias 50 p
Marcus 40 p
Kalle 39 p
Johan 36 p
För Markus och Kalle har de senaste tävlingarna tagit enormt lång tid att klura ut. Visst, Harrison har viss skuld till detta, men kanske börjar dessa mindre kreativa hjärnor att få slut på idéer. Å deras vägnar efterlyser vi därför tips på grenar som ni vill se oss kriga i. Gärna någon öppen gren, att se vem som kan nicka en fotboll flest gånger är inte så spännande mot Unge Bolltrollande...
Imorgon lämnar vi Byron bay och rör oss uppåt Surfers paradise. En relativt onödig upplysning för er läsare. Vi är i Australien, har inte sett ett moln på 5 dagar och irriterar oss på betydligt roligare saker än snöslask och SL - var vi lapar sol skiter ni förmodligen i... och vi skiter i er! Puss och kram
torsdag 11 november 2010
Segertåget har rullat igång!
Många tror kanske att syftet med denna resa är att vi ska supa oss fulla och uppleva en massa spännande äventyr på andra sidan jordklotet medan snön yr ner över er stackars satar hemma i Sverige. Inget kunde vara mer fel. Vi är här i ett, och endast ett, syfte - vi ska vinna beachfotbollsturneringar. Efter ganska precis två veckor av hårt tränande för RotanFour, där fokus lagts på teambuilding och balans (surfningen), var det i onsdags dags för det första stora eldprovet för det nykomponerade fotbollslaget. Under tisdagen spelades en förmatch mellan 89:orna Kalle Gnäll och Mackeeper och de rutinerade gamla rävarna Mats och Unge Gamle. En match där gammal visade att de var äldst och segern för Mats och Johan var aldrig hotad. 5-4 i golden goal slutade matchen.
Vi kände oss väl förberedda inför beachfotbollsturneringen som arrangerades av nattklubben Cheeky Monkey, där ledarna för turneringen var två Beavis & Butthead-kopior som levde för att dricka öl och kanske ta en cigg då och då. Vi vet inte hur de hade erhållit värdskapet i denna prestigefyllda turnering, men valde ändå att ställa upp under parollen "Ett pris är ju ett pris". Innan dess var vi dock tvungna att hitta en femte lagmedlem, en målskytt, med fart och finess, men som samtidigt är villig att offra sig för lagets bästa. Fredrik "Baldo"Lundblad kändes som ett givet alternativ, men på grund av kontraktsproblem kunde vi inte flyga ner honom från Sverige. Räddningen var dock närmare än vi kunde ana, vi hade ju en spelare med alla önskvärda kvaliteér i vårt rum, nämligen Anna. Laget var komplettoch döptes till Rotan Five, ett vinnande koncept skulle det visa sig.
Turneringen, som fick ses lite som en Confederations Cup - ett för-VM, inför huvudturneringen i Thailand runt jul, spelades i gruppspelsform där alla fem lagen mötte varandra och där turneringen slutade med en final mellan de två lag som tagit flest poäng. Vi märkte ganska snabbt att endast ett lag kunde hota vår på förhand säkra seger - svensklaget Helsingborgs IF med Patric "Långås" Andersson-kopian som främsta vapen. Innan mötet med vår främsta rival hade vi redan hunnit pulvrisera två andra motståndare med ett vägvinnande anfallsspel som gick ut på att MacHangover kastade långa utkast på Unge Långe på topp som sedan kombinerade med de flygande kantspringarna Kalle och Anna. Kombinerade är dock kanske att ta i. Sanden var så djup och planen så liten att det kappt gick att passa bollen mellan varandra. Nej, här handlade det om att sparka och springa. Tur då att vi hade Mister Sparka och Spring där bak i Mattias Åsén. Seriefinalen mot Helsingborgarna blev inte så spännande som publiken hade väntat sig. Vi var för överlägsna och det som höll publiken kvar (två toplessbrudar som solafde längre bort) var den interna kamp mot bakfyllan som målvakt Marcus hade före, under och efter varje match. MacFighter vann dock alla dessa interna strider och visade sig vara så pålitlig som vi hoppats på. Efter fyra säkra segrar i gruppspelet hade Rotan Five kvalificerat sig till final - där väntade Helsingborg.
Rotan Five var storfavoriter, men knappast publikfavoriter efter sitt cyniska spel och sitt kompromislösa, tuffa närkampspel (även mot tjejerna), men sket fullständigt i att ändra sitt spelsystem. En titel skulle ju bärgas. Finalen började dock på sämsta tänkbara vis då Helsingborg tog ledningen på ett alldeles för enkelt sätt. Yikes! Efter målet började Kalle Gnäll och Unge Stressade att skjuta så fort bollen kom över planhalvan, lite med tanke på att arrangörerna valde att besvara frågan "hur lång tid är det kvar?", med "Vi spelar tills vi känner oss nöjda". Då, som en blixt från klar himmel kom backklippan Mattias springandes fri mot målet, skjuter på Långås som stod i mål denna final, och kan se bollen studsa på en Helsingborgsback för att sedan flyga in i mål. Det var kvitterat och vi kunde andas ut och förbereda oss inför den stundande Sudden Death. En Sudden som inte blev långvarig då Unge Dribblande krånglade sig igenom motståndarförsvaret innan han rullade in segermålet. Glädjen blev enorm med Veven som följd. "Kanske det viktigaste målet i min karriär", förklarade matchjälten efter matchen. Rotan Fives första titel på denna utlandstour var bärgad och priset på 100 dollar öl utnyttjades med glädje under kvällen.
Lite annat som ni missar genom att vara hemma i kylan: - Mattias klunsform har helt plötsligt gjort en helomvänding och nu förlorar grabben inte en kluns, medan den normalt så tursamme Johan fått göra flera pinsamma grejer på rad. Vafan! - Den stundande litteraturen som läses i Rotan Four är pinsam. Kalle kan inte läsa och försöker knappt, Unge Dumme läser som bekant Elsas mode under pistolhot och på toppen av det så läser MacRead Michael Nykvists debutroman "När barnet lagt sig", vilket givetvis inte är okej. "Den är sämst!" har Marcus förkunnat under svaga stunder på dagen. - Harrison Ford ligger för närvarande och förbereder sig för en välbehövlig tvätt efter sin senaste utgång. Han såg förjävlig ut och luktade efter kvällen spya och har nu fått vila två kvällar i väntan på bättring. Diskussioner om att gräva upp Siren har förts i gruppen. - Mattias har hittat något att hata i de fruktansvärt äckliga Sausage Rolls som går att köpa för 3.20 dollar sent på natten. Två gånger har han tvingats köpa denna fruktansvärda helvetesrulle (han förlorade klunsen) och varit nära på att spy båda gångerna. Unge Okräsne åt gladeligen upp skiten istället.
Det är när jag skriver 27 grader i skuggan, 25 i vattnet. En öl kostar tio kronor under happy Hour och ett gäng svenska tjejer checkade just in på vårt hostel. Är det inte en grymoch orättvis värld vi lever i? Badar vi lite tycker jag!
tisdag 9 november 2010
Sliren är död - länge leve Harrison Ford!
Det är sjukt egentligen. Ena dagen så finns hon bland oss i varje klunk öl vi tar. Nästa så ligger hon under sanden långt bort från våra äventyr. Äventyr som hon varit en så stor del av under den här resan. Jag pratar såklart om Sliren Siren, denna fula, men ändå så vackra kvinna som givit fler livstecken än vad Marcus gjort. En blandning av ovarsamhet, festande och Marcus tjocka underarmar gjorde dock att Sirens tid hos oss inte blev så långvarig som vi hade hoppats. Igår tog vi officiellt adjö till henne.
Det skulle ligga en video på begravningen här, men eftersom datorn eller det trådlösa internet som vi köper på vårt hostel är så segt så får ni nöja er med att jag återberättar detta i ord. Det var en stillsam begravning med Sirens närmaste, det vill säga Rotan Four. Anna tyckte att det var för jobbigt att vara med och valde att ta en promenad istället. MacPreast höll ett fint tal där han citerade Gefle Dagblads recension till Sofi Fahrmans "roman" Elsas mode. "Det har varit en total gulit divine pleasure att ha dig med på vår resa Siren", sa Marcus medan vi andra hade svårt att hålla tillbaka tårarna på stranden. Vi avslutade med att sjunga sången från Remember the Titans - "Nananana, Nananana, hey-hey-hey, Goodbye!". Det kändes fint. Det kändes värdigt.
Men efter regn kommer jordskred, vi har hittat ett nytt straff att ha på sig om man råkar hamna sist i en av tävlingarna. Och den är inte nådig! Vi har döpt honom till Harrison Ford, efter Mattias slående likhet med den mediokra Holywoodkändisen från filmen "Sex dagar och sju nätter" när skjortan var på honom. Vi kan lova att Harrison Fords entré till gänget kommer att öka kämparglöden med ganska många procent. Och vi önskar honom redan ur livet.
Det skulle ligga en video på begravningen här, men eftersom datorn eller det trådlösa internet som vi köper på vårt hostel är så segt så får ni nöja er med att jag återberättar detta i ord. Det var en stillsam begravning med Sirens närmaste, det vill säga Rotan Four. Anna tyckte att det var för jobbigt att vara med och valde att ta en promenad istället. MacPreast höll ett fint tal där han citerade Gefle Dagblads recension till Sofi Fahrmans "roman" Elsas mode. "Det har varit en total gulit divine pleasure att ha dig med på vår resa Siren", sa Marcus medan vi andra hade svårt att hålla tillbaka tårarna på stranden. Vi avslutade med att sjunga sången från Remember the Titans - "Nananana, Nananana, hey-hey-hey, Goodbye!". Det kändes fint. Det kändes värdigt.
Men efter regn kommer jordskred, vi har hittat ett nytt straff att ha på sig om man råkar hamna sist i en av tävlingarna. Och den är inte nådig! Vi har döpt honom till Harrison Ford, efter Mattias slående likhet med den mediokra Holywoodkändisen från filmen "Sex dagar och sju nätter" när skjortan var på honom. Vi kan lova att Harrison Fords entré till gänget kommer att öka kämparglöden med ganska många procent. Och vi önskar honom redan ur livet.
söndag 7 november 2010
Alla älskar Josh
Tiden går fort när man har roligt, och då hinner man inte alltid blogga. Helgens "Silencio Stampa" från Rotan Four har berott på att vi har varit på Surf Camp där vi bekantat oss med Steve Irvins överman, boxande kängurur och imbillska Drop-Bears. Och såklart - Josh!Existerar "kärlek vid första ögonkastet"? Innan helgen skulle jag nog vara tveksam. Men efter att Josh Bolton klivit in i våra liv med sitt kritvita leende, sin vältränade kropp och sin charmiga ödmjukhet råder det inte längre några tvivel. Rotan Four är kära.
Josh är så nära en superhjälte världen kan komma, han är hårdare än Batman, snyggare än Stålmannen och besitter samma ödmjukhet som alla påhittade superhjältar åtrår. Rotan Fours kärlekskranka medlemmar (plus Anna som numera är fast bosatt i vår grupp) betedde sig som fnittriga mellanstadietjejer i Joshs närhet och fick alltid ett leende eller något uppmuntrande ord under Surflektionerna eller kring lägerelden på kvällen. Vi diskuterade i bilen upp till lägret om Josh var brandman eller polis. Vi hade fel. Han var militär i Afghanistan. Stackars den taliban som försöker sig på något på honom.För att illustrera Joshs superförmågor så väljer vi att ta ett axplock från helgen.
- När Marcus för en gångs skull red på en stor våg gjorde han det med full fart mot Josh som stod rätt i Marcus Surfsektor. I sin inkompetens att svänga en bräda, trodde Marcus att hans öde hade kommit, det var han som skulle döda sin idol. Troligt, Josh bara dök under Marcus och hans bräda och reste på sig med sitt oklanderliga leende och hjälpte Marcus på fötter igen.
- När Anna hade händerna fulla och hade glömt sina skor på stranden efter en surflektion sprang Josh tillbaka och hämtade dem till en gråtande Anna. "No worries, Anna!" sa vår superhjälte medan Rotan Fours medlemmars beundrande blickar sökte sig till Josh.
- Ingen superhjälte utan en svaghet. Stålmannen har kryptoniten, Spindelmannen har sin svartsjuka och Batman har Robin. Josh däremot är felfri. Vi gav honom en gitarr, en amerikansk fotboll och en surfbräda, men Josh visade sig vara bättre än oss på allt.
Annat från helgen innan batterierna tar slut på den bärbara datorn.
- Marcus lyckligaste stund i livet var när Josh sa "You catch that wave perfect man!". Det leendet på marcus var det bredaste bloggredaktionen sett under resan.
- Mattias fortsätter att förlora alla klunsar, det börjar bli helt sjukt hur mycket makt traditionen har. Johan förlorar aldrifg och har inte behövt lyfta ett finger under resan, medan Mattias åker på bajsmacka efter bajsmacka.
- Marcus drog ner mången applåd genom att spela "Kåtlåten", Marcus största hit. Den kommer att fortsätta spridas under resans gång.
- Surfingen gick precis som väntat för Rotan Fours medlemmar. Kalle lärde sig surfa på en kvart och ska ställa upp i VM s
enare i vår, Mattias gav sig fan på att bli bra och blev helt okej, Johan orkade inte lägga ner någon tid om han inte är bäst i världen direkt och Marcus klarade till slut attövervinna rädslan för vågorna och paddla ut med oss andra.- Tävlingen har fått en ofrivillig paus eftersom Marcus har behövt 72 timmar på sig att klura ut någon tävling. Det verkar bli armhävningstävling, där Kalle är favorit till trepoängaren.
- Vi blev lovade att se kängurur under helgen och att de i princip skulle äta frukost med oss och läsa godnattsagor för oss, vilket inte riktigt stämde, men vi fick se flera stora bjässar på nära håll. Ofta kom tysken Jonathan och skrämde iväg dem lika snabbt som de dykt upp. Hur fan kan man vara så kaxig när man har förlorat två världskrig?
- Stingrockan som dödade Krokodilbrottaren Steve Irvin klarade inte av att övervinna Unge Tunge Johan Hedman, som skrattade faran i ansiktet och matade den stora besten. Naturen - Johan 0-1.
Nu är vi i Byron Bay och ska dansa på borden på Cheeky Monkey som alla andra backpackrs har gjort före oss.
Ikväll är det mexikanskt tema. Adios amigos!
onsdag 3 november 2010
"Var fan är Red Ruler?!"
På en resa som denna är det många smågrejer som behöver ordnas och göras. Tvätta, laga mat, diska, handla och andra dylika bestyr, som mamma ordnar hemma i Sverige. Då finns det olika sätt att lösa detta på - man kan dela upp arbetet lika, hjälpas åt alla tillsammans, turas om att göra det eller låta de olika resenärerna ta hand om varsitt område. Vi klunsar.
Under en veckas resande har det uppkommit en mängd situationer där klunsen har fått avgöra vem som fått göra vad eller vem som fått en fördel som exempelvis den bästa sängen i rummet. Man kan konstatera att det är allt annat än tur som ligger bakom denna ödesmättade lek. Unge Klunsvane har visat storform under hela resan och har sluppit disk, tvätt och matlagning samtliga dagar, något som han är ensam om i gänget. Kalle har visat sig vara lyckosam när det gäller sängplatsklunsar då han har vunnit denna kluns två av två gånger och ligger således i den största sängen i rummet. Marcus har blandat och gett, vilket tyvärr har gjort honom till kock två gånger med ödesdigra följder. Överlägset sämst på klunsen denna resa har vår käre Masten varit. Hans sensationellt dåliga klunsform måste vara något slags rekord. Inte nog med att han har fått vara med i kocklaget i nästan alla dagar, disken har fallit på hans lott varje gång och idag förlorade han tre klunsar i rad, vilket fick den unga Casanovan att nästan brista ut i gråt.
En liten touch på tävlingen är att samtliga resenärer har tillgång till en "zigenarkjol" (den tar allt) under resans gång, vilket bör sparas till ett väl uttänkt tillfälle då man inte har råd att förlora. Något sådant tillfälle har inte dykt upp ännu, men ändå har Unge Dumme och Mats förbrukat sina kjolar. Mats valde att änvända sin livlina igår då klunsen gällde att dansa bakom ett hånglande par, vilket tyder på brist på självförtroende, medan Unge Snåle vaskade sin kjol på en ganska billig i fika i veckan. Återstår att se om Karl Brutal och Mage Tårtensson har is i magen, eller om de också faller för den zigenska fresterskan.
Gårdagens stora evenemang i Australien var Melbourne Cup, ett hästlopp som kan liknas vid det svenska Elitloppet, men i galopp istället för trav. Hela landet stannar upp under några minuter, precis som Sverige gjorde under 70- och 80-talet när Ingemar Stenmark åkte slalom. Detta gick inte Rotan Four förbi. Loppet skulle ses på favorithaket Scruffy Murphys (jag kan ha stavat fel tidigare...) med en bira i handen och mat på tallriken klockan 15.00 då loppet skulle starta. Men först ville vi göra det lite mer spännande. Därför gick vi till ett spelombud för att tippa bort våra urt förvärvade pengar på hästar som vi inte ens hade sett springa. Vi bestämde att lägga en tia var på storfavoriten So you think, som enligt alla experter skulle jogga hem loppet. Baklänges. Sedan la vi även en tia på en egen häst som vi av någon dum anledning hade valt ut på förhand. Unge Tunge valde sitt eget nummer, 13, som sin häst med namnet Manighar. Ett namn som låter som om en mellanstadieelev i Sverige skulle kunna hittat på. Marcus valde den enda häst som valde att springa med tre ben, nämligen Red Ruler. Han hade högts odds av samtliga hästar och gavs ungefär lika stora chanser som en Ford Escort mot en Ferrari. Mattias och Kalle valde en annan taktik. Utöver att de satsade pengar på ett par hästar som på pappret utlovades hyfsad chans att kunna störa favoriten So you think, så hade deras spelmani tagit över och gjort att de satsade hundra dollar var på So you think. "Han är ju storfavorit för i helvete!", menade Mattias. "Han är en häst som skiter i om han vinner eller förlorar", kontrade Unge Pessimistiske.
När loppet väl satte igång hade vi spelat för mer än vad vi betalat boende för, men hade samtidigt chans att bli ekonomiskt oberoende under resten av resan. Särskilt om Red Ruler skulle lyckas halta sig i mål först, förutsatt att alla andra hästar lämnar återbud innan starten. Under loppets första metrar märkte vi att vårt stora hopp So you think inte hade sin bästa dag. Inklämd och förkyld sprang han inte som den världsstjärna han var, men var på upploppet med i tätklungan. Manighar syntes inte i bild och Red Ruler stod och betade någonstans långt borta. So you think tappade dock på slutet och slutade trea efter den otippade ryssen America och tvåan Malucky Day. Ridå för Rotan Four! Kalles häst Zipping kom på en hedrande fjärdeplats och Manighar lyckades knipa till sig en sjundeplats. Den som imponerade mest var dock Red Ruler, som hade varit nöjd med att endast komma i mål, som slutade på en mycket ansenlig nittondeplacering, vilket innebar att tre hästar var sämre än Tårtenssons hopp. Det gav lite ljus i mörkret.
Vi har nu bestämt oss för att bli lite snålare mot oss själva och inte vaska över 300 dollar på en på en sport som vi inte kan någonting om. Kändes som ett klokt beslut. Nu ska jag göra något äckligt med Marcus som ligger i sängen under och tar sin sedvanliga "när-som-helst-tupplur". Han snarkar givetvis.
So long Fuckers!
Under en veckas resande har det uppkommit en mängd situationer där klunsen har fått avgöra vem som fått göra vad eller vem som fått en fördel som exempelvis den bästa sängen i rummet. Man kan konstatera att det är allt annat än tur som ligger bakom denna ödesmättade lek. Unge Klunsvane har visat storform under hela resan och har sluppit disk, tvätt och matlagning samtliga dagar, något som han är ensam om i gänget. Kalle har visat sig vara lyckosam när det gäller sängplatsklunsar då han har vunnit denna kluns två av två gånger och ligger således i den största sängen i rummet. Marcus har blandat och gett, vilket tyvärr har gjort honom till kock två gånger med ödesdigra följder. Överlägset sämst på klunsen denna resa har vår käre Masten varit. Hans sensationellt dåliga klunsform måste vara något slags rekord. Inte nog med att han har fått vara med i kocklaget i nästan alla dagar, disken har fallit på hans lott varje gång och idag förlorade han tre klunsar i rad, vilket fick den unga Casanovan att nästan brista ut i gråt.En liten touch på tävlingen är att samtliga resenärer har tillgång till en "zigenarkjol" (den tar allt) under resans gång, vilket bör sparas till ett väl uttänkt tillfälle då man inte har råd att förlora. Något sådant tillfälle har inte dykt upp ännu, men ändå har Unge Dumme och Mats förbrukat sina kjolar. Mats valde att änvända sin livlina igår då klunsen gällde att dansa bakom ett hånglande par, vilket tyder på brist på självförtroende, medan Unge Snåle vaskade sin kjol på en ganska billig i fika i veckan. Återstår att se om Karl Brutal och Mage Tårtensson har is i magen, eller om de också faller för den zigenska fresterskan.
Gårdagens stora evenemang i Australien var Melbourne Cup, ett hästlopp som kan liknas vid det svenska Elitloppet, men i galopp istället för trav. Hela landet stannar upp under några minuter, precis som Sverige gjorde under 70- och 80-talet när Ingemar Stenmark åkte slalom. Detta gick inte Rotan Four förbi. Loppet skulle ses på favorithaket Scruffy Murphys (jag kan ha stavat fel tidigare...) med en bira i handen och mat på tallriken klockan 15.00 då loppet skulle starta. Men först ville vi göra det lite mer spännande. Därför gick vi till ett spelombud för att tippa bort våra urt förvärvade pengar på hästar som vi inte ens hade sett springa. Vi bestämde att lägga en tia var på storfavoriten So you think, som enligt alla experter skulle jogga hem loppet. Baklänges. Sedan la vi även en tia på en egen häst som vi av någon dum anledning hade valt ut på förhand. Unge Tunge valde sitt eget nummer, 13, som sin häst med namnet Manighar. Ett namn som låter som om en mellanstadieelev i Sverige skulle kunna hittat på. Marcus valde den enda häst som valde att springa med tre ben, nämligen Red Ruler. Han hade högts odds av samtliga hästar och gavs ungefär lika stora chanser som en Ford Escort mot en Ferrari. Mattias och Kalle valde en annan taktik. Utöver att de satsade pengar på ett par hästar som på pappret utlovades hyfsad chans att kunna störa favoriten So you think, så hade deras spelmani tagit över och gjort att de satsade hundra dollar var på So you think. "Han är ju storfavorit för i helvete!", menade Mattias. "Han är en häst som skiter i om han vinner eller förlorar", kontrade Unge Pessimistiske.När loppet väl satte igång hade vi spelat för mer än vad vi betalat boende för, men hade samtidigt chans att bli ekonomiskt oberoende under resten av resan. Särskilt om Red Ruler skulle lyckas halta sig i mål först, förutsatt att alla andra hästar lämnar återbud innan starten. Under loppets första metrar märkte vi att vårt stora hopp So you think inte hade sin bästa dag. Inklämd och förkyld sprang han inte som den världsstjärna han var, men var på upploppet med i tätklungan. Manighar syntes inte i bild och Red Ruler stod och betade någonstans långt borta. So you think tappade dock på slutet och slutade trea efter den otippade ryssen America och tvåan Malucky Day. Ridå för Rotan Four! Kalles häst Zipping kom på en hedrande fjärdeplats och Manighar lyckades knipa till sig en sjundeplats. Den som imponerade mest var dock Red Ruler, som hade varit nöjd med att endast komma i mål, som slutade på en mycket ansenlig nittondeplacering, vilket innebar att tre hästar var sämre än Tårtenssons hopp. Det gav lite ljus i mörkret.
Vi har nu bestämt oss för att bli lite snålare mot oss själva och inte vaska över 300 dollar på en på en sport som vi inte kan någonting om. Kändes som ett klokt beslut. Nu ska jag göra något äckligt med Marcus som ligger i sängen under och tar sin sedvanliga "när-som-helst-tupplur". Han snarkar givetvis.
So long Fuckers!
måndag 1 november 2010
För dåliga för Side Bar!
The bottom is nådd! Side Bar, krogen som ligger I källaren på vårt hostel – krogen som skulle välkomna Kicki Danielsson med en falukorv i trosan -, nekade oss inträde ikväll med förklaringen ”I don´t hear a fucking word you say guys”. Istället blev det pizza och plump i en kvart innan Matte somnade mitt i spelet.
Just nu snarkar Marcus i sängen under. Eller snarkar och snarkar, han låter mer som om någon försöker strypa en hes kamel. När grabben är vaken låter han som Leif GW Persson, fast utan något intressant att komma med. Det regnar utanför fönstret,vilket det har gjort hela dagen, liksom igår. Vi har dock vägrat att bära något annat än kortbyxor och t-shirts, eftersom vi är i Australien och har semester. Under dagen har vi också lyckats besöka Scryffy Smurfs för tredje gången på fem dagar, ett ställe där bara Mackan trivs. Och det gör han för att vi andra inte trivs. Under middagen på detta gudsförgätna ställe lyckades vi ena om att Jockiboi i "Kungarna av Tylösand" förtjänar en plats på femtiokronorssedeln och att Kalle fortfarande inte kan vinna någon tävling som inte är helt hjärndöd.
Värst av allt på resan är dock hissen på vårt hostel. För det första är en av två hissar ur funktion,vilket beryder att de 600 gästerna måste dela på en hiss. I och med att vi bor på den sjätte våningen så är trapporna inte ett alternativ (det är fan ingen hälsoresa det här!) och allt glorifieras med att man mår som en mördad hamster varje gång hissen stannar eller startar. Unge Kräkvane väntas spy i hissen inom kort.
Detta är grymt roligt på resan så här långt:
- - Marcus har gått upp minst fem kilo.Han får inte på sig sin sjömansskorta och har förstört Siren. Börjar varje dag med citatet ”imorn ska jag fan börja banta”. Sen sätter han sig ner med en påse doritos.
- - Norrmannen Rasmus har försvunnit. Senast vi såg honom gick han hand i hand med en jänte i ett åskväder. Hoppas att de inte blev träffade och dog...
- - Anna kämpar sig kvar i vårt gäng trots att hon fått byta rum till ett med en utvcklingsstörd britt och två östtyskor. ”Once you go Rotan Four – You always beg for more”
- - Martin Kellermans Rocky är resans läsunderhållning så här långt. Efter Elsas mode såklart som briljerar i varje rad.
Nu ska jag sova, Australien laddar upp inför Melbourne Cup som går av stapeln imorn. Det är lite som svenska elitloppet, med hästar som springer i två minuter och den som springer snabbastfår en morot.Vi tänkte dock göra det lite merintressant och spela höga summor på varsin häst. Jag lägger en slant på nummer 13. Såg stark ut på värmningen. Var vi ska se den? Scryffy Smurf förstås.
Morgonlåten
Visst har vi haft roligt såhär långt på resan. Tävlingen går fortsatt enligt beräkningarna för undertecknad som efter 4 omgångar drygat ut ledningen, trots debaclet med klätterväggen. En av de starkast bidragande orsakerna är Unge Rolige som inte har slappnat av en sekund och vägrat missa ett enda tillfälle att få stå i centrum. Höjdpunkten för egen del var när Johan skulle visa gänget "morgonsången" som han fått lära sig som vikarie på Sofielundsskolan. Jag hade hört sången och sett rörelserna förut, skrattat högt och länge, men när det visar sig att min syster också kan låten brister det. Jag har svårt att förklara mitt oproportionerliga garv, men nånstans grundar det sig i att Johan Hedman i omanliga roller är så opassande att man skäms. Se och njut, en blivande klassiker.
lördag 30 oktober 2010
Amen för fan Marcus, sluta snarka!
Kalle Gnäll, som har lika mycket inneboende kreativitet som Håkan Mild hade som innermittfältare, stod för en oväntat bra tävling idag (hans tidigare tävlingar har varit Yatzy och hämta kopp på snabbast tid) när han arrangerade Stå-på-händer-tävling i sanden på Bondi Beach. Efter att Unge TUNGE slagit ut sig själv var det dags för final mellan Macus Bräntsigson och Masten. Det här är resultatet. Ljud och bild: Anna Åsén.
Hoppas ni fryser arslet av er där hemma i Sverige era äckel!
P.S. Marcus ligger och snarkar på förfesten som den hundraåring som han är.
Hoppas ni fryser arslet av er där hemma i Sverige era äckel!
P.S. Marcus ligger och snarkar på förfesten som den hundraåring som han är.
fredag 29 oktober 2010
Kineser, kineser, kineser
Vårt hostel ligger mitt i Sydneys Chinatown. Och den som har missat det måste fan vara blind och dum i huvudet! "En kines här, en kines där, kineser, kineser everywhere!",som Lasse Brandeby hade uttryckt det. Innan resan tog sin början fick vi höra att man i Australien hämtat in en viss fågelart för att utrota de många grodor som invaderat landet. Nu hoppas vi att 
fåglarna kan börja äta upp kineserna också. Annars är allt bra.
Sydney som är en av världens största och bästa städer i världen har säkert en hel del att bjuda fem ungdomar (vi har ofrivilligt fått besök av storasyster Åsén, som utan skam i kroppen våldgästat vårt rum) som Rotan Four (vi vägrar dock att byta namn). Vi har under våra tre nätter i staden valt att besöka samma klubb samtliga kvällar, nämligen klubben Side Bar som ligger i källaren på vårt hostel. Nej, det är inte riktigt sant, vi var även in och vände på Sydneys finaste uteställe - Ivy - men kvällen slutade på Side Bar ändå på grund av diverse omständigheter med nuybörjarhybris som största faktor till den misslyckade kvällen. Vi har även druckit samma box vin och ätit på samma middagsställe varje kväll. "Man får fan en klump i magen bara man tänker på det", valde Mattias att uttrycka det.
Just Mattias har tagit över Marcus fina form och fullständigt mosar oss övriga deltagare i både plump-tävlingen som i "Vem kan bli slagen av Marcus?". Vi jämför honom med den spansk-tyske superdopade skidåkaren Johann Muehlegg som knäckte alla i första backen under femmilen i OS i Nagano 2002. Marcus ser ut att agera Per Elofsson, som är dum nog att försöka hänga med Doping-Masten i backen, och kommer antagligen bli tvungen att bryta innan veckan är slut. Idag vann Mattias sin fjärde delseger av de fyra senaste som han deltagit i, genom att stå på händer "längst". Johan, som tog en klar sistaplats och får bära Sliren Siren under kvällens fest, och Kalle som anordnade stå-på-händer-tävlingen, halkar allt längre efter i tävlingen. Kalle hoppas att det blir mer fysiska tävlingar när vi kommer till stränderna, medan Johans hopp står till att Mattias faktiskt är dopad och diskvalificeras.
Saker som hänt och som bör nämnas är också:
- Att Marcus bara blir tröttare och tröttare för varje sekund som går. Hans andhämtning tillhör en hundraårings och idag var vi farligt nära att glömma honom kvar på bussen mitt i Sydney.
- Mattias berg- och dalbana i humöret är humor på hög nivå. Idag sa han följande klockan 14.10 när vi skulle lämna Bondi Beach och bege oss hemåt: "Jag är fan riktigt nöjd med den här dan!" En timme senare ligger samme man i nederslafen och kastar böcker på sin stackars syster (som han sågat å det grövsta för sin ointressanta uppsyn) och sågar allt som kommer i sin väg. Johan fick nyss höra att om Mattias hade en pistol med två kulor skulle han skjuta mig två gånger.
- Att vi gick genom halva Sydney för att hitta ett Subway. När vi gjort det och satt oss på bussen åker vi förbi 4 Subways inom 200 meter.
- Mattias & Johan kramades igår. Det finns på film
- "Hans-Göran-klappen" har fått stort genomslag. Går ut på att man, istället för att smeka någon med handflatan i ansiktet, låter baksidan av handen dö i ansiktet på den man tycker om. Man kan även passa på att säga på bred värmländska "Du ä sån genomgo mänska..."
- Alla har underskattat solen och bränt sig som fan. Unge slarvige ser ut som att han låtit Hans-Göran smörja in honom i ansiktet. Ojämn bränna.
- Bondi stannade upp för några minuter när världens grymmaste pilot friade till någon kvinna vid namn Jax. Vi var klart mest imponerade av alla. Det kan vi sluta med dirr om vi vill upplevas som de världsvana killar vi uppenbarligen inte är.
- Resans låt såhär långt är Håkan Hellströms "Man msåste dö några gånger innan man kan leva". Jag ger den 30 timmar, sen är den sönderspelad.
- Sydneys fetaste DJ spelade igår på Ivy. Han, precis som DJ:n på Side Bar vägrade spela Hang with me med Robyn, som Unge Tjatande så snällt frågade efter. Tjockis.
Härnäst ska vi fundera på hur man ska se läskig ut ikväll. Eftersom världen är så sjukt liten att några tjejer som säljer surfresor hade gemensamma bekanta från Uppsala så är vi medbjudna på halloweenfest ikväll. Som tack köpte vi alla varsin surfresa från fredag-söndag för 250 dollar var. Det lönar sig att vara trevlig (kan någon berätta det för Mattias?!).
Tack och hej - snygga tjej!
fåglarna kan börja äta upp kineserna också. Annars är allt bra.Sydney som är en av världens största och bästa städer i världen har säkert en hel del att bjuda fem ungdomar (vi har ofrivilligt fått besök av storasyster Åsén, som utan skam i kroppen våldgästat vårt rum) som Rotan Four (vi vägrar dock att byta namn). Vi har under våra tre nätter i staden valt att besöka samma klubb samtliga kvällar, nämligen klubben Side Bar som ligger i källaren på vårt hostel. Nej, det är inte riktigt sant, vi var även in och vände på Sydneys finaste uteställe - Ivy - men kvällen slutade på Side Bar ändå på grund av diverse omständigheter med nuybörjarhybris som största faktor till den misslyckade kvällen. Vi har även druckit samma box vin och ätit på samma middagsställe varje kväll. "Man får fan en klump i magen bara man tänker på det", valde Mattias att uttrycka det.
Just Mattias har tagit över Marcus fina form och fullständigt mosar oss övriga deltagare i både plump-tävlingen som i "Vem kan bli slagen av Marcus?". Vi jämför honom med den spansk-tyske superdopade skidåkaren Johann Muehlegg som knäckte alla i första backen under femmilen i OS i Nagano 2002. Marcus ser ut att agera Per Elofsson, som är dum nog att försöka hänga med Doping-Masten i backen, och kommer antagligen bli tvungen att bryta innan veckan är slut. Idag vann Mattias sin fjärde delseger av de fyra senaste som han deltagit i, genom att stå på händer "längst". Johan, som tog en klar sistaplats och får bära Sliren Siren under kvällens fest, och Kalle som anordnade stå-på-händer-tävlingen, halkar allt längre efter i tävlingen. Kalle hoppas att det blir mer fysiska tävlingar när vi kommer till stränderna, medan Johans hopp står till att Mattias faktiskt är dopad och diskvalificeras.
Saker som hänt och som bör nämnas är också:
- Att Marcus bara blir tröttare och tröttare för varje sekund som går. Hans andhämtning tillhör en hundraårings och idag var vi farligt nära att glömma honom kvar på bussen mitt i Sydney.
- Mattias berg- och dalbana i humöret är humor på hög nivå. Idag sa han följande klockan 14.10 när vi skulle lämna Bondi Beach och bege oss hemåt: "Jag är fan riktigt nöjd med den här dan!" En timme senare ligger samme man i nederslafen och kastar böcker på sin stackars syster (som han sågat å det grövsta för sin ointressanta uppsyn) och sågar allt som kommer i sin väg. Johan fick nyss höra att om Mattias hade en pistol med två kulor skulle han skjuta mig två gånger.
- Att vi gick genom halva Sydney för att hitta ett Subway. När vi gjort det och satt oss på bussen åker vi förbi 4 Subways inom 200 meter.
- Mattias & Johan kramades igår. Det finns på film
- "Hans-Göran-klappen" har fått stort genomslag. Går ut på att man, istället för att smeka någon med handflatan i ansiktet, låter baksidan av handen dö i ansiktet på den man tycker om. Man kan även passa på att säga på bred värmländska "Du ä sån genomgo mänska..."
- Alla har underskattat solen och bränt sig som fan. Unge slarvige ser ut som att han låtit Hans-Göran smörja in honom i ansiktet. Ojämn bränna.
- Bondi stannade upp för några minuter när världens grymmaste pilot friade till någon kvinna vid namn Jax. Vi var klart mest imponerade av alla. Det kan vi sluta med dirr om vi vill upplevas som de världsvana killar vi uppenbarligen inte är.
- Resans låt såhär långt är Håkan Hellströms "Man msåste dö några gånger innan man kan leva". Jag ger den 30 timmar, sen är den sönderspelad.
- Sydneys fetaste DJ spelade igår på Ivy. Han, precis som DJ:n på Side Bar vägrade spela Hang with me med Robyn, som Unge Tjatande så snällt frågade efter. Tjockis.Härnäst ska vi fundera på hur man ska se läskig ut ikväll. Eftersom världen är så sjukt liten att några tjejer som säljer surfresor hade gemensamma bekanta från Uppsala så är vi medbjudna på halloweenfest ikväll. Som tack köpte vi alla varsin surfresa från fredag-söndag för 250 dollar var. Det lönar sig att vara trevlig (kan någon berätta det för Mattias?!).
Tack och hej - snygga tjej!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)