Det är sjukt egentligen. Ena dagen så finns hon bland oss i varje klunk öl vi tar. Nästa så ligger hon under sanden långt bort från våra äventyr. Äventyr som hon varit en så stor del av under den här resan. Jag pratar såklart om Sliren Siren, denna fula, men ändå så vackra kvinna som givit fler livstecken än vad Marcus gjort. En blandning av ovarsamhet, festande och Marcus tjocka underarmar gjorde dock att Sirens tid hos oss inte blev så långvarig som vi hade hoppats. Igår tog vi officiellt adjö till henne.
Det skulle ligga en video på begravningen här, men eftersom datorn eller det trådlösa internet som vi köper på vårt hostel är så segt så får ni nöja er med att jag återberättar detta i ord. Det var en stillsam begravning med Sirens närmaste, det vill säga Rotan Four. Anna tyckte att det var för jobbigt att vara med och valde att ta en promenad istället. MacPreast höll ett fint tal där han citerade Gefle Dagblads recension till Sofi Fahrmans "roman" Elsas mode. "Det har varit en total gulit divine pleasure att ha dig med på vår resa Siren", sa Marcus medan vi andra hade svårt att hålla tillbaka tårarna på stranden. Vi avslutade med att sjunga sången från Remember the Titans - "Nananana, Nananana, hey-hey-hey, Goodbye!". Det kändes fint. Det kändes värdigt.
Men efter regn kommer jordskred, vi har hittat ett nytt straff att ha på sig om man råkar hamna sist i en av tävlingarna. Och den är inte nådig! Vi har döpt honom till Harrison Ford, efter Mattias slående likhet med den mediokra Holywoodkändisen från filmen "Sex dagar och sju nätter" när skjortan var på honom. Vi kan lova att Harrison Fords entré till gänget kommer att öka kämparglöden med ganska många procent. Och vi önskar honom redan ur livet.
Det skulle ligga en video på begravningen här, men eftersom datorn eller det trådlösa internet som vi köper på vårt hostel är så segt så får ni nöja er med att jag återberättar detta i ord. Det var en stillsam begravning med Sirens närmaste, det vill säga Rotan Four. Anna tyckte att det var för jobbigt att vara med och valde att ta en promenad istället. MacPreast höll ett fint tal där han citerade Gefle Dagblads recension till Sofi Fahrmans "roman" Elsas mode. "Det har varit en total gulit divine pleasure att ha dig med på vår resa Siren", sa Marcus medan vi andra hade svårt att hålla tillbaka tårarna på stranden. Vi avslutade med att sjunga sången från Remember the Titans - "Nananana, Nananana, hey-hey-hey, Goodbye!". Det kändes fint. Det kändes värdigt.
Men efter regn kommer jordskred, vi har hittat ett nytt straff att ha på sig om man råkar hamna sist i en av tävlingarna. Och den är inte nådig! Vi har döpt honom till Harrison Ford, efter Mattias slående likhet med den mediokra Holywoodkändisen från filmen "Sex dagar och sju nätter" när skjortan var på honom. Vi kan lova att Harrison Fords entré till gänget kommer att öka kämparglöden med ganska många procent. Och vi önskar honom redan ur livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar