Nu ska du dö din jävel!

Han kom som ett yrväder, Harrison Ford. Men underbart är kort och efter blott en vecka har han redan satt sin sista potatis. Farväl, Harrison!

Vår vän Fredrik Baldo Lundblad påminde oss häromdagen om att ställningen i tävlingen varit lite svår att följa. Detta faktum har två förklaringar. Den ena är att bloggare 1, Unge Förnedrade, underpresterat så in i helvete och således inte vill skriva om tävlingen. Den andra är att Bloggare 2, Matti, gör slarvsylta av motståndet men ogärna vill framhäva sig själv på bloggen, ödmjuk som vi vet att han är. Hur som helst, tävlingens fokus har under en senaste veckan handlat om allt annat än att vinna, det har handlat om att INTE komma sist.

Vår numera begravde vän Sliren Siren, var till en början tänkt som ett hårt straff för den som kom sist i de tävlingar som driver den här resan framåt. Det skulle dock visa sig att Siren kom att göra mer nytta än skada, hon var en isbrytare och en glädjespridare i samma person. Visst, ingen ville ha henne på sig - hon var klängig som fan och man fick skämmas för henne mången gång. Men mitt i detta lilla hat, så fanns det alltid mycket kärlek och värme. Hon var lite som en efterhängsen beundrarinna som man nekat för ofta utan att hon fattat vinken. Det är först när uppmärksamheten försvunnit som man förstått att man trivts med den...

Med Harrison Ford är det dock annorlunda; inför honom är det bara hat som gäller. Att gå ut med Harrison är som att gå ut med en ouppskattad arbetskollega eller klasskamrat för att vara snäll, men som svarar med att vara en riktig skitstövel (man skulle kunna döpa om honom till Owe Sundberg från solsidan). Varje sekund man umgås med honom måste man kväva en impuls att riva sönder honom i småbitar. Ett sådant förhållande är såklart inte hållbart i längden och det har knappt velats tävla i veckan. Det var därför som vi igår bestämde oss för att göra slut på Harrison - en gång för alla. Det slöts en hederspakt där det bestämdes att när alla i Rotan Four har tvingats bära honom under en pinsam tid på dygnet så är hans tid all och han kommer efter det inte få gå ut med oss längre.

Inför dagens tävling som Marcus höll, hade alla förutom Kalle hamnat sist i en tävling under Harrisons era, och därmed också fått stifta bekantskap med denna djävulstingest på alldeles för nära håll. Det skulle alltså krävas att Kalle skulle komma sist för att få ett slut på denna fruktansvärda era. Och Gud hörde bön. Trots att tävlingen var som vigd åt Kalles fysik (simtävling, kombinerat med löpning), tröt orken för Kalle och han hamnade sist efter Matti och vinnaren Unge Trötte. Alla var dämed glada åt att Harrison skulle göra sin sista kväll med oss. Skrattar bäst som skrattar sist din jävel!


Apropå tävlingen så är ställningen efter 28 deltävlingar följande:

Mattias 50 p
Marcus 40 p
Kalle 39 p
Johan 36 p

För Markus och Kalle har de senaste tävlingarna tagit enormt lång tid att klura ut. Visst, Harrison har viss skuld till detta, men kanske börjar dessa mindre kreativa hjärnor att få slut på idéer. Å deras vägnar efterlyser vi därför tips på grenar som ni vill se oss kriga i. Gärna någon öppen gren, att se vem som kan nicka en fotboll flest gånger är inte så spännande mot Unge Bolltrollande...

Imorgon lämnar vi Byron bay och rör oss uppåt Surfers paradise. En relativt onödig upplysning för er läsare. Vi är i Australien, har inte sett ett moln på 5 dagar och irriterar oss på betydligt roligare saker än snöslask och SL - var vi lapar sol skiter ni förmodligen i... och vi skiter i er! Puss och kram