Segertåget har rullat igång!

Många tror kanske att syftet med denna resa är att vi ska supa oss fulla och uppleva en massa spännande äventyr på andra sidan jordklotet medan snön yr ner över er stackars satar hemma i Sverige. Inget kunde vara mer fel. Vi är här i ett, och endast ett, syfte - vi ska vinna beachfotbollsturneringar.

Efter ganska precis två veckor av hårt tränande för RotanFour, där fokus lagts på teambuilding och balans (surfningen), var det i onsdags dags för det första stora eldprovet för det nykomponerade fotbollslaget. Under tisdagen spelades en förmatch mellan 89:orna Kalle Gnäll och Mackeeper och de rutinerade gamla rävarna Mats och Unge Gamle. En match där gammal visade att de var äldst och segern för Mats och Johan var aldrig hotad. 5-4 i golden goal slutade matchen.

Vi kände oss väl förberedda inför beachfotbollsturneringen som arrangerades av nattklubben Cheeky Monkey, där ledarna för turneringen var två Beavis & Butthead-kopior som levde för att dricka öl och kanske ta en cigg då och då. Vi vet inte hur de hade erhållit värdskapet i denna prestigefyllda turnering, men valde ändå att ställa upp under parollen "Ett pris är ju ett pris". Innan dess var vi dock tvungna att hitta en femte lagmedlem, en målskytt, med fart och finess, men som samtidigt är villig att offra sig för lagets bästa. Fredrik "Baldo"Lundblad kändes som ett givet alternativ, men på grund av kontraktsproblem kunde vi inte flyga ner honom från Sverige. Räddningen var dock närmare än vi kunde ana, vi hade ju en spelare med alla önskvärda kvaliteér i vårt rum, nämligen Anna. Laget var komplettoch döptes till Rotan Five, ett vinnande koncept skulle det visa sig.

Turneringen, som fick ses lite som en Confederations Cup - ett för-VM, inför huvudturneringen i Thailand runt jul, spelades i gruppspelsform där alla fem lagen mötte varandra och där turneringen slutade med en final mellan de två lag som tagit flest poäng. Vi märkte ganska snabbt att endast ett lag kunde hota vår på förhand säkra seger - svensklaget Helsingborgs IF med Patric "Långås" Andersson-kopian som främsta vapen. Innan mötet med vår främsta rival hade vi redan hunnit pulvrisera två andra motståndare med ett vägvinnande anfallsspel som gick ut på att MacHangover kastade långa utkast på Unge Långe på topp som sedan kombinerade med de flygande kantspringarna Kalle och Anna. Kombinerade är dock kanske att ta i. Sanden var så djup och planen så liten att det kappt gick att passa bollen mellan varandra. Nej, här handlade det om att sparka och springa. Tur då att vi hade Mister Sparka och Spring där bak i Mattias Åsén. Seriefinalen mot Helsingborgarna blev inte så spännande som publiken hade väntat sig. Vi var för överlägsna och det som höll publiken kvar (två toplessbrudar som solafde längre bort) var den interna kamp mot bakfyllan som målvakt Marcus hade före, under och efter varje match. MacFighter vann dock alla dessa interna strider och visade sig vara så pålitlig som vi hoppats på. Efter fyra säkra segrar i gruppspelet hade Rotan Five kvalificerat sig till final - där väntade Helsingborg.

Rotan Five var storfavoriter, men knappast publikfavoriter efter sitt cyniska spel och sitt kompromislösa, tuffa närkampspel (även mot tjejerna), men sket fullständigt i att ändra sitt spelsystem. En titel skulle ju bärgas. Finalen började dock på sämsta tänkbara vis då Helsingborg tog ledningen på ett alldeles för enkelt sätt. Yikes! Efter målet började Kalle Gnäll och Unge Stressade att skjuta så fort bollen kom över planhalvan, lite med tanke på att arrangörerna valde att besvara frågan "hur lång tid är det kvar?", med "Vi spelar tills vi känner oss nöjda". Då, som en blixt från klar himmel kom backklippan Mattias springandes fri mot målet, skjuter på Långås som stod i mål denna final, och kan se bollen studsa på en Helsingborgsback för att sedan flyga in i mål. Det var kvitterat och vi kunde andas ut och förbereda oss inför den stundande Sudden Death. En Sudden som inte blev långvarig då Unge Dribblande krånglade sig igenom motståndarförsvaret innan han rullade in segermålet. Glädjen blev enorm med Veven som följd. "Kanske det viktigaste målet i min karriär", förklarade matchjälten efter matchen. Rotan Fives första titel på denna utlandstour var bärgad och priset på 100 dollar öl utnyttjades med glädje under kvällen.

Lite annat som ni missar genom att vara hemma i kylan: - Mattias klunsform har helt plötsligt gjort en helomvänding och nu förlorar grabben inte en kluns, medan den normalt så tursamme Johan fått göra flera pinsamma grejer på rad. Vafan! - Den stundande litteraturen som läses i Rotan Four är pinsam. Kalle kan inte läsa och försöker knappt, Unge Dumme läser som bekant Elsas mode under pistolhot och på toppen av det så läser MacRead Michael Nykvists debutroman "När barnet lagt sig", vilket givetvis inte är okej. "Den är sämst!" har Marcus förkunnat under svaga stunder på dagen. - Harrison Ford ligger för närvarande och förbereder sig för en välbehövlig tvätt efter sin senaste utgång. Han såg förjävlig ut och luktade efter kvällen spya och har nu fått vila två kvällar i väntan på bättring. Diskussioner om att gräva upp Siren har förts i gruppen. - Mattias har hittat något att hata i de fruktansvärt äckliga Sausage Rolls som går att köpa för 3.20 dollar sent på natten. Två gånger har han tvingats köpa denna fruktansvärda helvetesrulle (han förlorade klunsen) och varit nära på att spy båda gångerna. Unge Okräsne åt gladeligen upp skiten istället.

Det är när jag skriver 27 grader i skuggan, 25 i vattnet. En öl kostar tio kronor under happy Hour och ett gäng svenska tjejer checkade just in på vårt hostel. Är det inte en grymoch orättvis värld vi lever i? Badar vi lite tycker jag!